Jag har under helgen tillbringat väldigt mycket tid med orkestern och därmed fått en överdos av bayeriska egenheter. Det är precis så som man föreställer sig. Men i kvadrat. Det började i fredags då en stor möbelaffär skulle invigas. Aha! Tänkte bayrarna och smällde upp ett enormt öltält, fixade live-umpabumpa, helgrillad oxe (såg helt groteskt ut, men var jättegott) och såklart billig öl i literglas.
Ismaning, staden strax utanför München där min orkester hör hemma, firar 1200 år i år. Aha! Tänkte bayrarna och smällde upp ett ännu enormare öltält, fixade live-umpabumpa och bjöd in 3000 folkdräktsfanatiker och folkdansfrälsta från hela Bayern. Efter att vi spelat i tältet på lördagkväll stannade jag kvar och åt en helgrillad kyckling med händerna och tittade på lite dansuppträdanden. Var dock ingen idé att stanna någon längre stund eftersom att det redan klockan 05.45 på söndag morgon var dags igen. Vi ställde då upp orkestern i borgmästarens trädgård och väckte hela grannskapet med lite härlig marschmusik. Självklart bjöds det efter framträdandet på weisswurstfrukost med tillhörande Brezel. Vid denna arla tidpunkt på en söndag hade jag förväntat mig en kaffe och kanske lite juice att dricka. Men icke. Man fick välja på Weissbier eller vanlig öl. Vi marscherade och spelade sedan hela dagen och jag var inte hemma förrän 12 timmar senare. En jobbig men riktigt rolig och intressant helg.
Min födelsedag firade jag på Olympiastadion tillsammans med hela svenskgänget, Bruce Springsteen och the E Street Band. Det var en härlig sommarkväll, en ruskigt bra konsert och vi hade ståplats nästan längst fram i mitten. Under sista extranummret, på Rickards axlar var det nära extas. Riktigt häftigt!
Nu är det sovdags så att jag orkar upp och plugga i morgon. Tentorna närmar sig med stormsteg! Njut av sommaren där hemma ni som har möjligheten!
/Martin
måndag 6 juli 2009
söndag 14 juni 2009
Försenad rapport ifrån Kroatien
Det har förflutit två veckor utan några särdeles intresseväckande händelser sedan hemkomsten ifrån Kroatien och blogguppdateringen har därför dröjt ett tag. Skolan rullar på i sakta mak, åtminstone lektionsmässigt då det av olika anlednigar dyker upp lektionsfria dagar här och där. Under den nyligen förgångna fyradagarshelgen har jag dock jobbat på ganska flitigt med arbetet om Max-Joseph Brücke som skall lämnas in och hållas föredrag om på torsdag. Har även tentamen i den såkallade inköpskursen på ovan nämnda torsdag, så det börjar bli dags att veva igång hjärnmaskineriet ordentligt nu.
De båda söndagarna har jag spenderat spelandes med orkestern. Är trevligt, men förloppet börjar kännas igen: Marschera in, spela ett tag, ät Weisswurst och Brezln, spela ett tag, få något att dricka och spela ett tag till. Idag var det ett 50-årskalas som stod på schemat. Vi var bara 8 som var med och vi fick ha lederhosen, så det var riktigt skoj!
Inför VM-kvalmatchen mot Danmark hade det efter lite facebookadministration samlats ett rejält gäng med Münchensvenskar för att föra våra hjältar till framgång. Ett gulblått gäng på närmar 40 personer intog Sax – Trinken und Essen, där det utlovats skandinaviskt derby på storskärm. Med stämmning på topp, 40 halvfulla ölglas och fem minuter kvar till avspark upptäcker så ägaren att han inte har någon kanal som visar matchen. På ett ögonblick vänder stämningen från uppsluppen till hotfull och en kallsvettig ägare ser en kvälls intäckter på väg ut genom dörren. Som tur var fanns David och Rickard på plats som räddande änglar och med hjälp av en barnstol, en drickaback, trådlöst internet, en massa sladdar och ett BET365-konto lyckades de streama matchen. Ägaren torkade pannan, pustade ut och gjorde korstecknet. Kvällen kunde fortsätta. Hur det gick i matchen lämnar jag utanför historien.
Men Kroatien var det. Vi bodde i Porec, en ganska liten stad på halvön Istrien i norra Kroatien. Vi tillbringade första dagen på stranden och njöt i fulla drag av solen och havet innan vi for hem till vår hyrda lägenhet och dukade upp en härlig middag på den väl tilltagna, i kvällssolen liggande, balkongen. Dag 2 bjöd på lite sämre väder så vi packade in oss i bilen och körde runt i Istrien. Det formligen kryllade av med mysiga och vackra byar. Antingen så hade vi tur eller så spelade det ingen roll vilken by man stannade i, alla var lika bra. På kvällen inmundigades en enorm platta med fisk på restaurang i Porec. Inte alls dumt. Sista dagen började på stranden och fortsatte med bil till Ljubljana, Sloveniens inte överdrivet stora men trevliga huvudstad.
Det sägs ofta att städer skall vara kulturella och jag har aldrigt upplevt det så tydligt som i Ljubljana. Under de 4 – 5 timmarna vi spenderade i staden hördes ur olika fönster inte mindre än en symfoniorkester, en övande pianist, en övande cellist och, hör och häpna, en manskör. Dessutom mötte vi ett otal människor med de klumpiga och konstigt formade väskor som brukar kännetecka intrumentalister.
Glad sommar på er där hemma förresten! Har hört att den normala delen av Europa tar sommarlov snart och inte har tentorna i slutet på juli..../Martin
De båda söndagarna har jag spenderat spelandes med orkestern. Är trevligt, men förloppet börjar kännas igen: Marschera in, spela ett tag, ät Weisswurst och Brezln, spela ett tag, få något att dricka och spela ett tag till. Idag var det ett 50-årskalas som stod på schemat. Vi var bara 8 som var med och vi fick ha lederhosen, så det var riktigt skoj!
Inför VM-kvalmatchen mot Danmark hade det efter lite facebookadministration samlats ett rejält gäng med Münchensvenskar för att föra våra hjältar till framgång. Ett gulblått gäng på närmar 40 personer intog Sax – Trinken und Essen, där det utlovats skandinaviskt derby på storskärm. Med stämmning på topp, 40 halvfulla ölglas och fem minuter kvar till avspark upptäcker så ägaren att han inte har någon kanal som visar matchen. På ett ögonblick vänder stämningen från uppsluppen till hotfull och en kallsvettig ägare ser en kvälls intäckter på väg ut genom dörren. Som tur var fanns David och Rickard på plats som räddande änglar och med hjälp av en barnstol, en drickaback, trådlöst internet, en massa sladdar och ett BET365-konto lyckades de streama matchen. Ägaren torkade pannan, pustade ut och gjorde korstecknet. Kvällen kunde fortsätta. Hur det gick i matchen lämnar jag utanför historien.
Men Kroatien var det. Vi bodde i Porec, en ganska liten stad på halvön Istrien i norra Kroatien. Vi tillbringade första dagen på stranden och njöt i fulla drag av solen och havet innan vi for hem till vår hyrda lägenhet och dukade upp en härlig middag på den väl tilltagna, i kvällssolen liggande, balkongen. Dag 2 bjöd på lite sämre väder så vi packade in oss i bilen och körde runt i Istrien. Det formligen kryllade av med mysiga och vackra byar. Antingen så hade vi tur eller så spelade det ingen roll vilken by man stannade i, alla var lika bra. På kvällen inmundigades en enorm platta med fisk på restaurang i Porec. Inte alls dumt. Sista dagen började på stranden och fortsatte med bil till Ljubljana, Sloveniens inte överdrivet stora men trevliga huvudstad.
Det sägs ofta att städer skall vara kulturella och jag har aldrigt upplevt det så tydligt som i Ljubljana. Under de 4 – 5 timmarna vi spenderade i staden hördes ur olika fönster inte mindre än en symfoniorkester, en övande pianist, en övande cellist och, hör och häpna, en manskör. Dessutom mötte vi ett otal människor med de klumpiga och konstigt formade väskor som brukar kännetecka intrumentalister.
Glad sommar på er där hemma förresten! Har hört att den normala delen av Europa tar sommarlov snart och inte har tentorna i slutet på juli..../Martin
Kroatiengänget 09, exkl mig
Rovinj
Torget i Bale
fredag 29 maj 2009
Lägenhet!
Pratade precis med Stångåstaden, hyresvärdarna i Linköping och fick bekräftat att jag vunnit köpoängsstriden om Hjälmsätersgatan 22 E. Så nu har jag och Elin någonstans att bo till hösten! Det hela rör sig om en tvåa på 74 kvm, med öppen planlösning och uteplats vid Abiskorondellen.
Vi kommer nog att få problem med att inreda lika snajdigt som våra föregångare, men vi skall göra ett försök!
lim(CSN-konto) = 0
t->25:e
=> Önskelista = Presentkort på Ikea
.
Nu skall jag ta mig till Karlsplatz, hämta en hyrbil, åka till skolan och gå på en föreläsning innan linköpingsgänget packar in sig i bilen och ställer in siktet på Porec i Kroatien. Återkommer till München på Tisdag!
/Martin
måndag 25 maj 2009
Universitetsstudier - as it should be
Ett antal veckor har förflutit sedan det senaste inlägget och vardagen har infunnit sig i München. Det kanske inte låter så upphetsande, men vilken vardag det är! Kurserna denna termin har nämligen hamnat lite snedfördelat på veckoschemat. Närmare bestämt så har jag en lektion på måndagar, en lektion på tisdagar, en mustig onsdag, en ofattbart köttig torsdag och sedan en lektion på fredagar (som bara stattfindar ibland). Att det sedan droppar in lite helgdagar här och var gör ju inte saken sämre.
München också visat sig ha en sida som jag inte alls hade väntat mig – strandliv. Den senaste veckan har kvicksilvret stabiliserat sig omkring 25-gradersstrecket, på kvällen såväl som på dagen. De sydländska temperaturerna innebär att tunnelbanan förvandlas till ett genomsvettigt inferno och de airconditionerade föreläsningssalarna framkallar gåshud på hela kroppen. Men det är ett pris som jag betalar med glädje när jag ett par hundra meter från ytterdörren kan slänga mig i Isar, flyta med ett par meter och sedan torka på stranden. Hela strandkanten längs Isar består utav gräsmatta eller stenstrand och på kvällarna ligger grilldimman tung över floden. Om man känner sig lite mer äventyrlig än så finns även alternativet Starnberger See, en sjö med alputsikt, ca 30 minuter ut längs S-Bahn nr 6.
Självklart går jag lite i skolan också. Torsdagarna som är minst sagt jobbiga börjar med 3 h och 15 min Statik und Festigkeitslehre med 5(!) minuters paus i mitten. Sedan är det en efterlängtad lunch i 45 min innan hemskheterna fortsätter i ytterligare 1,5 h. Efter detta är det bara att hoppa på tunnelbanan till Garching och göra sig redo för Prof. Dr. Wolf som håller låda i 2,5 h. Pust. I övrigt är rullar studierna på som vanligt. Det enda som var lite annorlunda var övningen i Fertigungstechnologien där vi var och kollade på Stränggjutningsmaskinger och andra toktekniska attiraljer i verkstaden.
Jag och Elin håller förövrigt som bäst på att leta lägenheter I Linköping inför kommande termin. Om det vill sig väl har vi en 2:a på 74 kvadrat med cool planlösning och uteplats klar om några dagar. Får se hur det blir!
Hoppas ni har det bra allihop!/Martin
PS. Översättningsmening för den tyskkunniga delen av läsarkretsen: ”..und doa hamma a bissl boarische Tanzlmusi gespoit. Des war schie!“ DS.
Grillzone Isar
Strandliv runt knuten!
Brandt och Rickard har det fint vid Starnberger See. I diset skymtar snöklädda alptoppar.
München också visat sig ha en sida som jag inte alls hade väntat mig – strandliv. Den senaste veckan har kvicksilvret stabiliserat sig omkring 25-gradersstrecket, på kvällen såväl som på dagen. De sydländska temperaturerna innebär att tunnelbanan förvandlas till ett genomsvettigt inferno och de airconditionerade föreläsningssalarna framkallar gåshud på hela kroppen. Men det är ett pris som jag betalar med glädje när jag ett par hundra meter från ytterdörren kan slänga mig i Isar, flyta med ett par meter och sedan torka på stranden. Hela strandkanten längs Isar består utav gräsmatta eller stenstrand och på kvällarna ligger grilldimman tung över floden. Om man känner sig lite mer äventyrlig än så finns även alternativet Starnberger See, en sjö med alputsikt, ca 30 minuter ut längs S-Bahn nr 6.
Självklart går jag lite i skolan också. Torsdagarna som är minst sagt jobbiga börjar med 3 h och 15 min Statik und Festigkeitslehre med 5(!) minuters paus i mitten. Sedan är det en efterlängtad lunch i 45 min innan hemskheterna fortsätter i ytterligare 1,5 h. Efter detta är det bara att hoppa på tunnelbanan till Garching och göra sig redo för Prof. Dr. Wolf som håller låda i 2,5 h. Pust. I övrigt är rullar studierna på som vanligt. Det enda som var lite annorlunda var övningen i Fertigungstechnologien där vi var och kollade på Stränggjutningsmaskinger och andra toktekniska attiraljer i verkstaden.
Jag och Elin håller förövrigt som bäst på att leta lägenheter I Linköping inför kommande termin. Om det vill sig väl har vi en 2:a på 74 kvadrat med cool planlösning och uteplats klar om några dagar. Får se hur det blir!
Hoppas ni har det bra allihop!/Martin
PS. Översättningsmening för den tyskkunniga delen av läsarkretsen: ”..und doa hamma a bissl boarische Tanzlmusi gespoit. Des war schie!“ DS.
Grillzone Isar
Strandliv runt knuten!
Brandt och Rickard har det fint vid Starnberger See. I diset skymtar snöklädda alptoppar.onsdag 6 maj 2009
Kurser och valborgsfirande
Nu har jag nästan bestämt vad jag skall läsa denna termin. Har nu under de första veckorna gått på lite olika föreläsningar och försökt lista ut vad som är nödvändigt, bra, kanske roligt och vad som inte überschneidar på schemat. Inte oväntat så har vissa utav de kurser vi ville läsa utgått men nu har vi i alla fall fått ihop ett antal kurser som verkar ok. Hur väl de stämmer överrens med vad jag skulle ha läst i Linköping är ett problem som får lösas senare. Känns väldigt konstigt att det bara är någon månad kvar till sommarlovet hemma medan det knappt kommit igång här nere. Hur som helst. Detta är vad min kunskapstörstande hjärna skall sysselsätta sig med de kommande månaderna:
Regelungstechnik - skall inte vara några problem eftersom vi läste den efterföljande kursen förra terminen.
Fertigungstechnologien - oerhört jättetyskteknisk kurs om hur man bearbetar metallbitar och sådant. Förra lektionen räknade vi på hur fort borrar nöts ner, beroende på vinkelhastighet, stålsort (är det månne en DIN507116 eller kanske en DIN506103?) , borrvinkel, smörjmedel osv...
Statik und Festigkeitslehre - hållfasthetslära. Skall skriva ett arbete om Max-Joseph-Brücke på max 10 sidor (!) och hålla föredrag på plats. Spännande!
Förder- und Materialflusstechnik - någon form utav internlogistik. Även denna kurs är väldigt tysk med ofattbara mängder DIN-normer och mycket teknisk porr. Förra lektionen ägnade vi nästan 1,5 timmar åt olika former av lyftkranar.
Produktentwicklung und Konstruktion - vad det låter som. Verkar vara en bra kurs.
Ingenieur in Vertrieb und Einkauf - BMW:s föredetta tekniska inköpschef som pratar lite inköp, berättar anekdoter och ger karriärråd. Kul att lyssna på!
Funderar även på att läsa en kurs i Corporate Finance men då får jag över 40 ECTS (en normal termin är 30) och det verkar väl vara att ta i i överkant?
Valborgshelgen, som till största delen spenderades med att sola på filt i park, firade vi på Frühlingsfest - en miniversion av Oktoberfest. Det var riktigt trevligt och mina nyinköpta lederhosen var pricken över i:et. Bildbevis nedan!
Hälsningar från München!
/Martin
PS. Det tog ett bra tag att hitta en Biergarten i Edinburgh. Så här lång tid tar det i München...
Regelungstechnik - skall inte vara några problem eftersom vi läste den efterföljande kursen förra terminen.
Fertigungstechnologien - oerhört jättetyskteknisk kurs om hur man bearbetar metallbitar och sådant. Förra lektionen räknade vi på hur fort borrar nöts ner, beroende på vinkelhastighet, stålsort (är det månne en DIN507116 eller kanske en DIN506103?) , borrvinkel, smörjmedel osv...
Statik und Festigkeitslehre - hållfasthetslära. Skall skriva ett arbete om Max-Joseph-Brücke på max 10 sidor (!) och hålla föredrag på plats. Spännande!
Förder- und Materialflusstechnik - någon form utav internlogistik. Även denna kurs är väldigt tysk med ofattbara mängder DIN-normer och mycket teknisk porr. Förra lektionen ägnade vi nästan 1,5 timmar åt olika former av lyftkranar.
Produktentwicklung und Konstruktion - vad det låter som. Verkar vara en bra kurs.
Ingenieur in Vertrieb und Einkauf - BMW:s föredetta tekniska inköpschef som pratar lite inköp, berättar anekdoter och ger karriärråd. Kul att lyssna på!
Funderar även på att läsa en kurs i Corporate Finance men då får jag över 40 ECTS (en normal termin är 30) och det verkar väl vara att ta i i överkant?
Valborgshelgen, som till största delen spenderades med att sola på filt i park, firade vi på Frühlingsfest - en miniversion av Oktoberfest. Det var riktigt trevligt och mina nyinköpta lederhosen var pricken över i:et. Bildbevis nedan!
Hälsningar från München!
/Martin
PS. Det tog ett bra tag att hitta en Biergarten i Edinburgh. Så här lång tid tar det i München...
Jag och Hanna i våra nya favoritkläder
tisdag 28 april 2009
This is Scotland (och lite Schweiz)
Det har passerat många händelserika dagar sedan natten på Frankfurt-Hahn, därav den något försenade blogguppdateringen. Jag kom hem till München i onsdags kväll och kom inte mer än in genom dörren innan jag träffade Johanna som informerade mig om att vi skulle åka och titta på damlandslaget i innebandy i Schweiz på fredag. Torsdagen tillbringades i skolan med en heldag ”Statik und Festigkeitslehre”. Efter denna chockstart på terminen började min mage protestera mot ostronen som inmundigats i Edinburgh något dygn tidigare och efter två körningar med porslinsbussen var bums i säng för att vara pigg och någolunda fräsch på fredag eftermiddag då de 7 medlemmarna i linköpingsgänget packade in sig i en Ford S-max och satte kurs mot Zürich. Men nu skall vi ta det här i rätt ordning. Skottland var det.
När jag landade kom Elin och överraskade mig på flygplatsen och vi skyndade oss hem till lägenheten, fixade en picknick och gick sedan in till stan och Princes Street Gardens där vi åt, mös och blickade upp mot slottet. Edinburgh var verkligen en kanonkul stad, med roliga, trånga gränder, fina utsikter och såklart mängder av pintvänliga pubar. Elin jobbade sedan de tre nästkommande dagarna men jag hade inga som helst problem att fördriva tiden med sightseeing, ta-det-lungtande och strosande. Vi hann dessutom med mycket under Elins lediga tid, däribland guidad tur i stan, haggis-ätande (riktigt gott faktiskt!) på restaurangen där J.K Rowling uppfann Harry Potter , några pubbesök m.m. Över hegen hade Elin sedan tre dagars ledigt och vi gav oss ut på utflykt.
Efter mycket om, ekonomiska beräkningar och men bestämde vi oss för att trotsa felsidetrafiken och hyra en bil. Med växelspaken på fel hand, rondeller åt motsatt håll och backspegeln uppe till vänster var det lite skakigt på vägen ut ur Edinburgh men man vande sig ganska snabbt och på vägen tillbaka kände jag mig, hör och häpna, nästintill hemma ute på vänsterkanten. Hela utflykten gick i de mysiga picknickarnas tecken och vi inledde starkt, ihopkurade under filt invid Loch Lomond, Storbrittaniens största sjö. Efter det något kylslagna första stoppet slog sedan vädret om och resten av resan förärades med sköna temperaturer och strålande sol. Vi satte efter lunch kurs mot Oban på den skottska västkusten där vi tillbringade natten i ett minimalt, men maximalt hemtrevligt, dubbelrum hos en supertrevlig dam av obestämbar ålder. Vi lyckades misstajma det mesta i Oban men vistelsen var trots detta kanon och Oban var jättevackert.
Dag två kajkade vi i sakta mak vidare upp längs kusten. Första anhalten blev Glen Nevis, en magiskt vacker dal med vattenfall och hela paketet bredvid Ben Nevis, Storbrittanniens högsta berg. Hela dagen hade körde vi genom superfina landskap, precis sådana som man föreställer sig om man tänker på skottska höglandet, och vi landade såsmåning om i Mallaig. Mallaig med 800 innevånare visade sig vara ännu mindre än vi hade trott. Där fanns i stort sett bara vårt hostel, två restauranger och en hamn med fiskebåtar. Vi provade en utav restaurangerna, men på grund utav prisbilden nöjde vi oss med en förrätt (pilgrimsmusslor för mig och krabbkor för Elin, nyligen fångade i havet utanför fönstret), värmde sedan en pizza i ugnen och picknickade i solnedgången på kajen. Inte alls dumt. Dag tre åkte vi hemåt genom högländerna via blandannat Dalwhinnie och återlämnade sedan bilen i Edinburgh utan skador.
De sista dagarna tillbringades sedan i Edinburgh med ungefär samma schema som de första. Sista kvällen gick vi så till The Mussel Inn och unnade oss en riktig brakmåltid med ostron, vitt vin, ett kilo musslor var och en kaffe på det. Frosseriet straffades, som tidigare nämts, några timmar senare när jag mådde sådär i München och Elin tampades med sin egen mage hemma i Skottland.
Nu till Schweiz. Så här var det. Andreas har en lillasyster som spelar i svenska landslaget, det spelades en turnering i Chur i Schweiz och vi bestämde oss för att åka dit och heja fram henne och det svenska laget. Vi lämnade München på eftermiddagen, kom fram till Zürich framemot kvällningen och tillbringade natten hos Mikael, en klasskompis som bor där. I Lördags drog vi efter lite sightseeing i Zürich till Chur, käkade lunch på en alpäng ala Sound of Music och härjade sedan som ensamma svenskar (förutom två föräldrar) gärnet på matchen. Det var ruskigt roligt och vi förärades med, förutom hesa strupar, vågen från laget efter matchen (vi vann med 8-2). Vi tillbringade sedan ytterligare en natt i Zürich innan vi drog vidare Lausanne, paddlade båt på Genevesjön och spelade beachvolley på stranden. Nu är jag åter i München och skall hitta in i vardagen igen. Vi får se hur det går!
/Martin
Gratis chokladprovning i Cailler-fabriken
Lausanne
Båttur på Genevesjön
När jag landade kom Elin och överraskade mig på flygplatsen och vi skyndade oss hem till lägenheten, fixade en picknick och gick sedan in till stan och Princes Street Gardens där vi åt, mös och blickade upp mot slottet. Edinburgh var verkligen en kanonkul stad, med roliga, trånga gränder, fina utsikter och såklart mängder av pintvänliga pubar. Elin jobbade sedan de tre nästkommande dagarna men jag hade inga som helst problem att fördriva tiden med sightseeing, ta-det-lungtande och strosande. Vi hann dessutom med mycket under Elins lediga tid, däribland guidad tur i stan, haggis-ätande (riktigt gott faktiskt!) på restaurangen där J.K Rowling uppfann Harry Potter , några pubbesök m.m. Över hegen hade Elin sedan tre dagars ledigt och vi gav oss ut på utflykt.
Efter mycket om, ekonomiska beräkningar och men bestämde vi oss för att trotsa felsidetrafiken och hyra en bil. Med växelspaken på fel hand, rondeller åt motsatt håll och backspegeln uppe till vänster var det lite skakigt på vägen ut ur Edinburgh men man vande sig ganska snabbt och på vägen tillbaka kände jag mig, hör och häpna, nästintill hemma ute på vänsterkanten. Hela utflykten gick i de mysiga picknickarnas tecken och vi inledde starkt, ihopkurade under filt invid Loch Lomond, Storbrittaniens största sjö. Efter det något kylslagna första stoppet slog sedan vädret om och resten av resan förärades med sköna temperaturer och strålande sol. Vi satte efter lunch kurs mot Oban på den skottska västkusten där vi tillbringade natten i ett minimalt, men maximalt hemtrevligt, dubbelrum hos en supertrevlig dam av obestämbar ålder. Vi lyckades misstajma det mesta i Oban men vistelsen var trots detta kanon och Oban var jättevackert.
Dag två kajkade vi i sakta mak vidare upp längs kusten. Första anhalten blev Glen Nevis, en magiskt vacker dal med vattenfall och hela paketet bredvid Ben Nevis, Storbrittanniens högsta berg. Hela dagen hade körde vi genom superfina landskap, precis sådana som man föreställer sig om man tänker på skottska höglandet, och vi landade såsmåning om i Mallaig. Mallaig med 800 innevånare visade sig vara ännu mindre än vi hade trott. Där fanns i stort sett bara vårt hostel, två restauranger och en hamn med fiskebåtar. Vi provade en utav restaurangerna, men på grund utav prisbilden nöjde vi oss med en förrätt (pilgrimsmusslor för mig och krabbkor för Elin, nyligen fångade i havet utanför fönstret), värmde sedan en pizza i ugnen och picknickade i solnedgången på kajen. Inte alls dumt. Dag tre åkte vi hemåt genom högländerna via blandannat Dalwhinnie och återlämnade sedan bilen i Edinburgh utan skador.
De sista dagarna tillbringades sedan i Edinburgh med ungefär samma schema som de första. Sista kvällen gick vi så till The Mussel Inn och unnade oss en riktig brakmåltid med ostron, vitt vin, ett kilo musslor var och en kaffe på det. Frosseriet straffades, som tidigare nämts, några timmar senare när jag mådde sådär i München och Elin tampades med sin egen mage hemma i Skottland.
Nu till Schweiz. Så här var det. Andreas har en lillasyster som spelar i svenska landslaget, det spelades en turnering i Chur i Schweiz och vi bestämde oss för att åka dit och heja fram henne och det svenska laget. Vi lämnade München på eftermiddagen, kom fram till Zürich framemot kvällningen och tillbringade natten hos Mikael, en klasskompis som bor där. I Lördags drog vi efter lite sightseeing i Zürich till Chur, käkade lunch på en alpäng ala Sound of Music och härjade sedan som ensamma svenskar (förutom två föräldrar) gärnet på matchen. Det var ruskigt roligt och vi förärades med, förutom hesa strupar, vågen från laget efter matchen (vi vann med 8-2). Vi tillbringade sedan ytterligare en natt i Zürich innan vi drog vidare Lausanne, paddlade båt på Genevesjön och spelade beachvolley på stranden. Nu är jag åter i München och skall hitta in i vardagen igen. Vi får se hur det går!
/Martin
Edinburgh i bakgrunden
Vår bil
Glen Nevis
Silver Sands of Morar
Från picknicken i Mallaig
Zürich
Gratis chokladprovning i Cailler-fabriken
Lausanne
Båttur på Genevesjöntisdag 14 april 2009
Kontraster
Jag gillar kontraster. Utan dem hade det varit svårt att uppskatta allt bra man upplever och svårt att motivera sig för saker som är mindre bra. Exempelvis kommer det att vara helt otroligt mysigt att få sova i en stor och mjuk dubbelsäng med Elin i natt efter att ha tillbringat en lång natt på ett iskallt betonggolv mellan två self-check-in-automater på Frankfurt Hahn. Lång natt kanske var att ta i förresten - det ingick nämligen väckning vid 04.00 när det började trilla folk som ville använda automaterna. Nu har klockan slagit 06.42 och jag har avverkat fyra stycken TV-serieavsnitt, två koppar kaffe och innan jag skrivit klart det här öppnar nog äntligen incheckningen till min flight.
Kontraster behöver inte nödvändigtvis uppträda mellan bra och dåliga saker, de kan lika gärna uppträda mellan två saker som är bra på olika vis. Det senare har hänt under den senaste veckan när jag har lyckats hoppa över våren och gå direkt från vinter till sommar utan att passera gå. Min sista skiddag tillbringade vi i på en klipphäll i backen i Saalbach, iklädda så lite som bara möjligt och med lavinspade och extrahandskar utbytta mot kalla öl och solkräm. Sedan bar det av till ett 22-gradigt och paniksoligt München för ompackning, en påskmiddag med Hanna och Johannas föräldrar på besök och någon timme strandstek vid Isar igår förmiddag innan tågresan till flygplatsen. Om München fortsätter på den inslagna vägen så kommer nästa termin att bli hammergeil.
Nu är det nära, jag återkommer med rapport ifrån Edinburgh!
/Martin
PS. Inlägget publicerat med ca 30 timmars försening, och ja, sängen var skönare än betonggolvet. DS
Kontraster behöver inte nödvändigtvis uppträda mellan bra och dåliga saker, de kan lika gärna uppträda mellan två saker som är bra på olika vis. Det senare har hänt under den senaste veckan när jag har lyckats hoppa över våren och gå direkt från vinter till sommar utan att passera gå. Min sista skiddag tillbringade vi i på en klipphäll i backen i Saalbach, iklädda så lite som bara möjligt och med lavinspade och extrahandskar utbytta mot kalla öl och solkräm. Sedan bar det av till ett 22-gradigt och paniksoligt München för ompackning, en påskmiddag med Hanna och Johannas föräldrar på besök och någon timme strandstek vid Isar igår förmiddag innan tågresan till flygplatsen. Om München fortsätter på den inslagna vägen så kommer nästa termin att bli hammergeil.
Nu är det nära, jag återkommer med rapport ifrån Edinburgh!
/Martin
PS. Inlägget publicerat med ca 30 timmars försening, och ja, sängen var skönare än betonggolvet. DS
måndag 6 april 2009
Splash 09
Det sista jag tänkte på under den snöiga färden ner till Viehhofen var nog utomhusbad. Men en vecka senare stod jag, Rickard och Andreas på toppen av Schmittenhöhe iklädda endast badkläder, pjäxor och skidor. Det var dags för Splash 09.
Splash är en ”waterslide contest” som andordnas här varje år i slutet av säsongen. Det går helt enkelt ut på att ta fart i backen och sedan glida så långt som möjligt på en pool (pöl) med mediumvarmt vatten. De deltagare som tar sig över hela poolen går sedan vidare till nästa omgång där starten flyttas närmare vattnet så att man får mindre fart och följaktligen får svårare att ta sig över till andra sidan. Så håller det på tills det att en lycklig, 500 euro rikare, vinnare och 39 blöta och kalla förlorare kvarstår.
Vi var mycket segervissa på morgonen och trodde att Rickards monsterpuderskidor (ett par K2-Pontoon, 130mm breda under foten för den skidintresserade) skulle göra susen. Självförtroendet och entusiasmen sjönk dock drastiskt när vi kom upp för att hämta nummerlapparna på morgonen och funktionärerna höll på hacka bort isen från vår badsjö. Självförtroendet sjönk sedan till botten tre rutinerade watersliderävar dök upp med en snowboard på varje fot och vi gick in för att ha roligt istället. Det visade sig bli både roligt, blött och faktiskt gå ganska bra. Jag och Rickard gick vidare till tredje omgången, Andreas blev bästa snowboardåkare och kom på delad fjärdeplats efter de dopade dubbelbrädstöntarna.
I övrigt rullar det på som vanligt och våren har nu slagit till på allvar. Isen har gått upp och man kan gå på stan i shorts och t-shirt på dagarna. I Zell är det oerhört slaskigt i backarna med uppe på Kitz är det fortfarande fina fisken. Det återstår nu 5 dagar innan jag tar mig till München och sedan vidare till Edinburgh för att hälsa på Elin i tio dagar. Jag längtar!
Hälsningar från ett soligt Zell am See!/Martin
Glada pristagare
Splash är en ”waterslide contest” som andordnas här varje år i slutet av säsongen. Det går helt enkelt ut på att ta fart i backen och sedan glida så långt som möjligt på en pool (pöl) med mediumvarmt vatten. De deltagare som tar sig över hela poolen går sedan vidare till nästa omgång där starten flyttas närmare vattnet så att man får mindre fart och följaktligen får svårare att ta sig över till andra sidan. Så håller det på tills det att en lycklig, 500 euro rikare, vinnare och 39 blöta och kalla förlorare kvarstår.
Vi var mycket segervissa på morgonen och trodde att Rickards monsterpuderskidor (ett par K2-Pontoon, 130mm breda under foten för den skidintresserade) skulle göra susen. Självförtroendet och entusiasmen sjönk dock drastiskt när vi kom upp för att hämta nummerlapparna på morgonen och funktionärerna höll på hacka bort isen från vår badsjö. Självförtroendet sjönk sedan till botten tre rutinerade watersliderävar dök upp med en snowboard på varje fot och vi gick in för att ha roligt istället. Det visade sig bli både roligt, blött och faktiskt gå ganska bra. Jag och Rickard gick vidare till tredje omgången, Andreas blev bästa snowboardåkare och kom på delad fjärdeplats efter de dopade dubbelbrädstöntarna.
I övrigt rullar det på som vanligt och våren har nu slagit till på allvar. Isen har gått upp och man kan gå på stan i shorts och t-shirt på dagarna. I Zell är det oerhört slaskigt i backarna med uppe på Kitz är det fortfarande fina fisken. Det återstår nu 5 dagar innan jag tar mig till München och sedan vidare till Edinburgh för att hälsa på Elin i tio dagar. Jag längtar!
Hälsningar från ett soligt Zell am See!/Martin
Över!
Rickard på gång
Glada pristagare
Flygtur på Kitzsteinhorn
måndag 30 mars 2009
Utflykt till Viehhofen
Precis när vi trodde att våren tagit greppet om Zell am See så slog kung Bore till igen och släppte ner ungefär en halvmeter härlig pudersnö i början på veckan. Vi fick först en dag i Saalbach med kanonåkning, följd utav en lyxig, av de 100 hiss-eurona finansierad, middag hemma i lägenheten. Efter middagen vaknade Andreas orienteringsgener till liv och med kartan i högsta hugg planerade vi ett off-pist åk ner till Viehhofen som ligger på ”andra sidan” om Zell am See-berget.
Tidigt på morgon efter packade vi väskorna med baguetter, extra mycket vatten, spadar och skor och gav oss i väg. Väl uppe på toppen av Zell am See visar det sig att backarna bort till det ställe vi tänkt utgå ifrån är stängda och vi får korsa ett litet ”Gesperrt”-band för att komma vidare. Då börjar den första liftgubben ropa på oss, men vi förklarar att vi inte vill åka med någon av de stängda liftarna och får tillåtelse att fortsätta. När vi sedan hittat utgångstället och ger oss av nedför berget börjar nästa liftgubbe ropa förtvivlat om att det inte finns några liftar ditåt, bara skog och Viehhofen. ”Vad bra, det är dit vi ska!” ropar vi tillbaka och försvinner in i skogen.
Det visade sig bli ett superåk, långt, massor med snö och helt orört. Tack vare Andreas och kartan kom vi dessutom ned precis där vi tänkt oss och fick bara staka och gå en liten bit innan vi kom ut vid busshållplatsen i Viehhofen. Det enda som inte var kanon var att vi fick en tredje, pick-up-buren gubbe på oss när vi kom ned. Han var tydligen någonsorts skogsvaktare och började härja om djur och vifta med ett bötesblock. Det hela löste sig som tur var när vi sa att vi kom ifrån Sverige och vi slapp undan med en varning.
Planering..
Tidigt på morgon efter packade vi väskorna med baguetter, extra mycket vatten, spadar och skor och gav oss i väg. Väl uppe på toppen av Zell am See visar det sig att backarna bort till det ställe vi tänkt utgå ifrån är stängda och vi får korsa ett litet ”Gesperrt”-band för att komma vidare. Då börjar den första liftgubben ropa på oss, men vi förklarar att vi inte vill åka med någon av de stängda liftarna och får tillåtelse att fortsätta. När vi sedan hittat utgångstället och ger oss av nedför berget börjar nästa liftgubbe ropa förtvivlat om att det inte finns några liftar ditåt, bara skog och Viehhofen. ”Vad bra, det är dit vi ska!” ropar vi tillbaka och försvinner in i skogen.
Det visade sig bli ett superåk, långt, massor med snö och helt orört. Tack vare Andreas och kartan kom vi dessutom ned precis där vi tänkt oss och fick bara staka och gå en liten bit innan vi kom ut vid busshållplatsen i Viehhofen. Det enda som inte var kanon var att vi fick en tredje, pick-up-buren gubbe på oss när vi kom ned. Han var tydligen någonsorts skogsvaktare och började härja om djur och vifta med ett bötesblock. Det hela löste sig som tur var när vi sa att vi kom ifrån Sverige och vi slapp undan med en varning.
Planering..
Provade på konceptet videoblogg lite, får se om det blir något mer framöver!
Ha det bra! /Martintisdag 24 mars 2009
Sambal Oelek, Hissproblem och 100 euro
Under fyra hemska heldagar bakom fördragna gardiner, med en kaffekopp i handen och med 200 sidor ogenomtränglig ekonomityska framför ögonen insåg jag igen hur lyxigt det är att vara ledig. Och nu är vi lediga på riktigt riktigt. Innan den 23 april finns det nu absolut ingenting som jag behöver eller måste göra. Det är nice.
Den ogenomträngliga ekonomityskan hörde till Methoden der Unternehmensführung som vi tentade i fredags. Det var den klart svåraste tentan hittills, mycket pågrund utav språkliga klurigheter och att kursen lyckades med konststycket att ta upp precis allt som med lite fantasi kan pressas in under rubriken företagsledning. Efteråt gick vi traditionsenligt till Augustiner Keller och satte oss sedan på tåget tillbaka till Zell am See.
Annars rullar det på som vanligt med skidåkning, solande när vädret tillåter och många böcker och filmer. Igår kväll lyckades vi dock oavsiktligt krydda till vardagen en aning. Efter en härlig dag i backen lämnade vi med gott mod över matlagningen till Anna. Ungsbakad kassler och ris stod på menyn. Halvvägs in i tillredningen ropar mästerkocken att det inte finns tillräckligt med kassler och Rickard och Gustaf ger sig ut för att proviantera. Det dröjer dock innan de kommer tillbaka och det visar sig såsmåningom att de båda näringssökarna på vägen hem fått för sig att ta några coola bilder i hissen. För att en hissbild skall bli riktigt cool vet vi alla att man måste befinna sig i luften när bilden tas. Så i jakt på den perfekta bilden har våra vänner hoppat ikapp inne i hissen och därmed sett till att de själva och framförallt kasslern fastnat någonstans mitt i mellan den första och andra våningen. Vår hyresvärd Ilse rycker ut och lyckas, via telefonkontakt med hissteknikern, få upp en springa lagomt stor för en bit kassler på bara någon minut och stjärnkocken Anna kan fortsätta med sitt värk ute i köket. Rickard och Gustaf sitter fast i ytterligare 40 minuter, men lyckas hålla paniken borta och kommer precis i tid till maten. De har dessutom fått 100 euro utav Ilse som plåster på såren och vi hugger glada i hågen in på maten. Då bryter helvetet lös.
Det brinner i munnen, svider på läpparna och rinner svettfloder i pannan. Anna, som tydligen aldrig användt Sambal Oelek tidigare, har kryddat såsen med en hel burk. Det blev ganska starkt.
Ha det bra!/Martin
Den ogenomträngliga ekonomityskan hörde till Methoden der Unternehmensführung som vi tentade i fredags. Det var den klart svåraste tentan hittills, mycket pågrund utav språkliga klurigheter och att kursen lyckades med konststycket att ta upp precis allt som med lite fantasi kan pressas in under rubriken företagsledning. Efteråt gick vi traditionsenligt till Augustiner Keller och satte oss sedan på tåget tillbaka till Zell am See.
Annars rullar det på som vanligt med skidåkning, solande när vädret tillåter och många böcker och filmer. Igår kväll lyckades vi dock oavsiktligt krydda till vardagen en aning. Efter en härlig dag i backen lämnade vi med gott mod över matlagningen till Anna. Ungsbakad kassler och ris stod på menyn. Halvvägs in i tillredningen ropar mästerkocken att det inte finns tillräckligt med kassler och Rickard och Gustaf ger sig ut för att proviantera. Det dröjer dock innan de kommer tillbaka och det visar sig såsmåningom att de båda näringssökarna på vägen hem fått för sig att ta några coola bilder i hissen. För att en hissbild skall bli riktigt cool vet vi alla att man måste befinna sig i luften när bilden tas. Så i jakt på den perfekta bilden har våra vänner hoppat ikapp inne i hissen och därmed sett till att de själva och framförallt kasslern fastnat någonstans mitt i mellan den första och andra våningen. Vår hyresvärd Ilse rycker ut och lyckas, via telefonkontakt med hissteknikern, få upp en springa lagomt stor för en bit kassler på bara någon minut och stjärnkocken Anna kan fortsätta med sitt värk ute i köket. Rickard och Gustaf sitter fast i ytterligare 40 minuter, men lyckas hålla paniken borta och kommer precis i tid till maten. De har dessutom fått 100 euro utav Ilse som plåster på såren och vi hugger glada i hågen in på maten. Då bryter helvetet lös.
Det brinner i munnen, svider på läpparna och rinner svettfloder i pannan. Anna, som tydligen aldrig användt Sambal Oelek tidigare, har kryddat såsen med en hel burk. Det blev ganska starkt.
Ha det bra!/Martin
tisdag 10 mars 2009
fredag 6 mars 2009
Einfach geniessen
Har nu varit på plats i Zell am See i något över två veckor och trivs som fisken i vattnet. Någon vardag för oss fyra bofasta har inte infunnit sig ännu eftersom trevliga besök avlöst varandra ända sedan tredje dagen. Men det är bara skoj!
Först var pappa här i fyra härliga och händelserika dagar. Solen höll sig väl dold under hela besöket och tror inte att pappa fick inte se en enda alptoppsutsikt förrän på tåget hem. Men med tanke på snömängden de soldöljande och utsiktsbeslöjande molnen förde med sig finns ingen som helst anledning att klaga. En helt ny och fantastisk upplevelse att ha svårt att andas i svängarna på grund utav all snö som sprutar in i munnen. We like.
Nya upplevelser var det förresten gott om under pappas vistelse. Har aldrig sett pappa ramla så mycket på skidor tidigare men både jag och de andra var mycket imponerade av både åkning och uthållighet. Bravo pappa! Att vilja gå hem från krogen tidigare än pappa, som till följd av vår vana att lägga oss innan 22.00 vaknade vid 04.00 varje morgon, var också en ny och kul upplevelse. Den sista nya upplevelsen var dock av något allvarligare karaktär. Det var tisdagkväll och vi tog det lugnt i lägenheten. Strax innan tio skall Rickard gå ned i källaren för att hämta tvätt och börjar ropa att det är rökigt i trappuppgången. Snart inser vi att det inte är någon som bränt vid kvällsbaconet utan att det är på riktigt. Huset brinner ju för helvete!
Vi lokaliserar snart branden en våning ner, på andra våningsplan, där det fullkomligen bolmar ut rök från en lägenhet. Rickard ringer 112 och för att snabba på kommunikationen frågar han om de pratar engelska. Svaret blir ”öhh.... Nein”. Hur i hela friden kan man ha någon som inte kan engelska som svarar på 112? Som tur är kan ju Rickard tyska och under tiden som han fixade brandkåren sprang vi andra runt och bankade på alla andra dörrar, skrek ”Feuer!” och såg till att alla kom ut. Rökutvecklingen gick helt otroligt fort och när vi bankat på alla dörrar, hämtat jackor och själva skulle ta oss ut var det omöjligt att andas i trappan och mycket dålig sikt. Alla boende kom hur som helt lyckligt ut i friska luften och snart anlände också fyra brandbilar och trots att det slog lågor ur fönstret på andra våningen var det bara lägenheten där branden startat som blev förstörd. Vår lägenhet klarade sig utan bestående skador men vi fick sova en natt i minusgrader med vidöppna fönster för att bli av med röklukten. Slutet gott allting gott alltså. Att vi numer ligger på plus hos hyresvärden sedan vi "räddat" hennes hus är till och med ganska bra.
Efter pappas besök kom Arndtstrasse 2-gänget från München på besök och vi levde 7 personer i vår lilla lägenhet i en vecka. Trångt, mysigt och framför allt roligt! Nu är jag åter i München för att under tre dagar plugga in och tenta av ”Systemtheorie in der Mechatronik”. Tentan är på Måndag och efteråt tar vi bilen raka spåret tillbaka till solen och snön.
Först var pappa här i fyra härliga och händelserika dagar. Solen höll sig väl dold under hela besöket och tror inte att pappa fick inte se en enda alptoppsutsikt förrän på tåget hem. Men med tanke på snömängden de soldöljande och utsiktsbeslöjande molnen förde med sig finns ingen som helst anledning att klaga. En helt ny och fantastisk upplevelse att ha svårt att andas i svängarna på grund utav all snö som sprutar in i munnen. We like.
Nya upplevelser var det förresten gott om under pappas vistelse. Har aldrig sett pappa ramla så mycket på skidor tidigare men både jag och de andra var mycket imponerade av både åkning och uthållighet. Bravo pappa! Att vilja gå hem från krogen tidigare än pappa, som till följd av vår vana att lägga oss innan 22.00 vaknade vid 04.00 varje morgon, var också en ny och kul upplevelse. Den sista nya upplevelsen var dock av något allvarligare karaktär. Det var tisdagkväll och vi tog det lugnt i lägenheten. Strax innan tio skall Rickard gå ned i källaren för att hämta tvätt och börjar ropa att det är rökigt i trappuppgången. Snart inser vi att det inte är någon som bränt vid kvällsbaconet utan att det är på riktigt. Huset brinner ju för helvete!
Vi lokaliserar snart branden en våning ner, på andra våningsplan, där det fullkomligen bolmar ut rök från en lägenhet. Rickard ringer 112 och för att snabba på kommunikationen frågar han om de pratar engelska. Svaret blir ”öhh.... Nein”. Hur i hela friden kan man ha någon som inte kan engelska som svarar på 112? Som tur är kan ju Rickard tyska och under tiden som han fixade brandkåren sprang vi andra runt och bankade på alla andra dörrar, skrek ”Feuer!” och såg till att alla kom ut. Rökutvecklingen gick helt otroligt fort och när vi bankat på alla dörrar, hämtat jackor och själva skulle ta oss ut var det omöjligt att andas i trappan och mycket dålig sikt. Alla boende kom hur som helt lyckligt ut i friska luften och snart anlände också fyra brandbilar och trots att det slog lågor ur fönstret på andra våningen var det bara lägenheten där branden startat som blev förstörd. Vår lägenhet klarade sig utan bestående skador men vi fick sova en natt i minusgrader med vidöppna fönster för att bli av med röklukten. Slutet gott allting gott alltså. Att vi numer ligger på plus hos hyresvärden sedan vi "räddat" hennes hus är till och med ganska bra.
Efter pappas besök kom Arndtstrasse 2-gänget från München på besök och vi levde 7 personer i vår lilla lägenhet i en vecka. Trångt, mysigt och framför allt roligt! Nu är jag åter i München för att under tre dagar plugga in och tenta av ”Systemtheorie in der Mechatronik”. Tentan är på Måndag och efteråt tar vi bilen raka spåret tillbaka till solen och snön.
tisdag 3 mars 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)