This is Scotland (och lite Schweiz)

Det har passerat många händelserika dagar sedan natten på Frankfurt-Hahn, därav den något försenade blogguppdateringen. Jag kom hem till München i onsdags kväll och kom inte mer än in genom dörren innan jag träffade Johanna som informerade mig om att vi skulle åka och titta på damlandslaget i innebandy i Schweiz på fredag. Torsdagen tillbringades i skolan med en heldag ”Statik und Festigkeitslehre”. Efter denna chockstart på terminen började min mage protestera mot ostronen som inmundigats i Edinburgh något dygn tidigare och efter två körningar med porslinsbussen var bums i säng för att vara pigg och någolunda fräsch på fredag eftermiddag då de 7 medlemmarna i linköpingsgänget packade in sig i en Ford S-max och satte kurs mot Zürich. Men nu skall vi ta det här i rätt ordning. Skottland var det.

När jag landade kom Elin och överraskade mig på flygplatsen och vi skyndade oss hem till lägenheten, fixade en picknick och gick sedan in till stan och Princes Street Gardens där vi åt, mös och blickade upp mot slottet. Edinburgh var verkligen en kanonkul stad, med roliga, trånga gränder, fina utsikter och såklart mängder av pintvänliga pubar. Elin jobbade sedan de tre nästkommande dagarna men jag hade inga som helst problem att fördriva tiden med sightseeing, ta-det-lungtande och strosande. Vi hann dessutom med mycket under Elins lediga tid, däribland guidad tur i stan, haggis-ätande (riktigt gott faktiskt!) på restaurangen där J.K Rowling uppfann Harry Potter , några pubbesök m.m. Över hegen hade Elin sedan tre dagars ledigt och vi gav oss ut på utflykt.

Efter mycket om, ekonomiska beräkningar och men bestämde vi oss för att trotsa felsidetrafiken och hyra en bil. Med växelspaken på fel hand, rondeller åt motsatt håll och backspegeln uppe till vänster var det lite skakigt på vägen ut ur Edinburgh men man vande sig ganska snabbt och på vägen tillbaka kände jag mig, hör och häpna, nästintill hemma ute på vänsterkanten. Hela utflykten gick i de mysiga picknickarnas tecken och vi inledde starkt, ihopkurade under filt invid Loch Lomond, Storbrittaniens största sjö. Efter det något kylslagna första stoppet slog sedan vädret om och resten av resan förärades med sköna temperaturer och strålande sol. Vi satte efter lunch kurs mot Oban på den skottska västkusten där vi tillbringade natten i ett minimalt, men maximalt hemtrevligt, dubbelrum hos en supertrevlig dam av obestämbar ålder. Vi lyckades misstajma det mesta i Oban men vistelsen var trots detta kanon och Oban var jättevackert.

Dag två kajkade vi i sakta mak vidare upp längs kusten. Första anhalten blev Glen Nevis, en magiskt vacker dal med vattenfall och hela paketet bredvid Ben Nevis, Storbrittanniens högsta berg. Hela dagen hade körde vi genom superfina landskap, precis sådana som man föreställer sig om man tänker på skottska höglandet, och vi landade såsmåning om i Mallaig. Mallaig med 800 innevånare visade sig vara ännu mindre än vi hade trott. Där fanns i stort sett bara vårt hostel, två restauranger och en hamn med fiskebåtar. Vi provade en utav restaurangerna, men på grund utav prisbilden nöjde vi oss med en förrätt (pilgrimsmusslor för mig och krabbkor för Elin, nyligen fångade i havet utanför fönstret), värmde sedan en pizza i ugnen och picknickade i solnedgången på kajen. Inte alls dumt. Dag tre åkte vi hemåt genom högländerna via blandannat Dalwhinnie och återlämnade sedan bilen i Edinburgh utan skador.

De sista dagarna tillbringades sedan i Edinburgh med ungefär samma schema som de första. Sista kvällen gick vi så till The Mussel Inn och unnade oss en riktig brakmåltid med ostron, vitt vin, ett kilo musslor var och en kaffe på det. Frosseriet straffades, som tidigare nämts, några timmar senare när jag mådde sådär i München och Elin tampades med sin egen mage hemma i Skottland.

Nu till Schweiz. Så här var det. Andreas har en lillasyster som spelar i svenska landslaget, det spelades en turnering i Chur i Schweiz och vi bestämde oss för att åka dit och heja fram henne och det svenska laget. Vi lämnade München på eftermiddagen, kom fram till Zürich framemot kvällningen och tillbringade natten hos Mikael, en klasskompis som bor där. I Lördags drog vi efter lite sightseeing i Zürich till Chur, käkade lunch på en alpäng ala Sound of Music och härjade sedan som ensamma svenskar (förutom två föräldrar) gärnet på matchen. Det var ruskigt roligt och vi förärades med, förutom hesa strupar, vågen från laget efter matchen (vi vann med 8-2). Vi tillbringade sedan ytterligare en natt i Zürich innan vi drog vidare Lausanne, paddlade båt på Genevesjön och spelade beachvolley på stranden. Nu är jag åter i München och skall hitta in i vardagen igen. Vi får se hur det går!
/Martin

Edinburgh i bakgrunden

Vår bil

Glen Nevis

Silver Sands of Morar

Från picknicken i Mallaig

Zürich

Gratis chokladprovning i Cailler-fabriken
Lausanne

Båttur på Genevesjön

Kontraster

Jag gillar kontraster. Utan dem hade det varit svårt att uppskatta allt bra man upplever och svårt att motivera sig för saker som är mindre bra. Exempelvis kommer det att vara helt otroligt mysigt att få sova i en stor och mjuk dubbelsäng med Elin i natt efter att ha tillbringat en lång natt på ett iskallt betonggolv mellan två self-check-in-automater på Frankfurt Hahn. Lång natt kanske var att ta i förresten - det ingick nämligen väckning vid 04.00 när det började trilla folk som ville använda automaterna. Nu har klockan slagit 06.42 och jag har avverkat fyra stycken TV-serieavsnitt, två koppar kaffe och innan jag skrivit klart det här öppnar nog äntligen incheckningen till min flight.

Kontraster behöver inte nödvändigtvis uppträda mellan bra och dåliga saker, de kan lika gärna uppträda mellan två saker som är bra på olika vis. Det senare har hänt under den senaste veckan när jag har lyckats hoppa över våren och gå direkt från vinter till sommar utan att passera gå. Min sista skiddag tillbringade vi i på en klipphäll i backen i Saalbach, iklädda så lite som bara möjligt och med lavinspade och extrahandskar utbytta mot kalla öl och solkräm. Sedan bar det av till ett 22-gradigt och paniksoligt München för ompackning, en påskmiddag med Hanna och Johannas föräldrar på besök och någon timme strandstek vid Isar igår förmiddag innan tågresan till flygplatsen. Om München fortsätter på den inslagna vägen så kommer nästa termin att bli hammergeil.

Nu är det nära, jag återkommer med rapport ifrån Edinburgh!
/Martin

PS. Inlägget publicerat med ca 30 timmars försening, och ja, sängen var skönare än betonggolvet. DS

Splash 09

Det sista jag tänkte på under den snöiga färden ner till Viehhofen var nog utomhusbad. Men en vecka senare stod jag, Rickard och Andreas på toppen av Schmittenhöhe iklädda endast badkläder, pjäxor och skidor. Det var dags för Splash 09.

Splash är en ”waterslide contest” som andordnas här varje år i slutet av säsongen. Det går helt enkelt ut på att ta fart i backen och sedan glida så långt som möjligt på en pool (pöl) med mediumvarmt vatten. De deltagare som tar sig över hela poolen går sedan vidare till nästa omgång där starten flyttas närmare vattnet så att man får mindre fart och följaktligen får svårare att ta sig över till andra sidan. Så håller det på tills det att en lycklig, 500 euro rikare, vinnare och 39 blöta och kalla förlorare kvarstår.

Vi var mycket segervissa på morgonen och trodde att Rickards monsterpuderskidor (ett par K2-Pontoon, 130mm breda under foten för den skidintresserade) skulle göra susen. Självförtroendet och entusiasmen sjönk dock drastiskt när vi kom upp för att hämta nummerlapparna på morgonen och funktionärerna höll på hacka bort isen från vår badsjö. Självförtroendet sjönk sedan till botten tre rutinerade watersliderävar dök upp med en snowboard på varje fot och vi gick in för att ha roligt istället. Det visade sig bli både roligt, blött och faktiskt gå ganska bra. Jag och Rickard gick vidare till tredje omgången, Andreas blev bästa snowboardåkare och kom på delad fjärdeplats efter de dopade dubbelbrädstöntarna.

I övrigt rullar det på som vanligt och våren har nu slagit till på allvar. Isen har gått upp och man kan gå på stan i shorts och t-shirt på dagarna. I Zell är det oerhört slaskigt i backarna med uppe på Kitz är det fortfarande fina fisken. Det återstår nu 5 dagar innan jag tar mig till München och sedan vidare till Edinburgh för att hälsa på Elin i tio dagar. Jag längtar!

Hälsningar från ett soligt Zell am See!/Martin

Över!

Rickard på gång

Glada pristagare

Flygtur på Kitzsteinhorn