Sambal Oelek, Hissproblem och 100 euro

Under fyra hemska heldagar bakom fördragna gardiner, med en kaffekopp i handen och med 200 sidor ogenomtränglig ekonomityska framför ögonen insåg jag igen hur lyxigt det är att vara ledig. Och nu är vi lediga på riktigt riktigt. Innan den 23 april finns det nu absolut ingenting som jag behöver eller måste göra. Det är nice.

Den ogenomträngliga ekonomityskan hörde till Methoden der Unternehmensführung som vi tentade i fredags. Det var den klart svåraste tentan hittills, mycket pågrund utav språkliga klurigheter och att kursen lyckades med konststycket att ta upp precis allt som med lite fantasi kan pressas in under rubriken företagsledning. Efteråt gick vi traditionsenligt till Augustiner Keller och satte oss sedan på tåget tillbaka till Zell am See.

Annars rullar det på som vanligt med skidåkning, solande när vädret tillåter och många böcker och filmer. Igår kväll lyckades vi dock oavsiktligt krydda till vardagen en aning. Efter en härlig dag i backen lämnade vi med gott mod över matlagningen till Anna. Ungsbakad kassler och ris stod på menyn. Halvvägs in i tillredningen ropar mästerkocken att det inte finns tillräckligt med kassler och Rickard och Gustaf ger sig ut för att proviantera. Det dröjer dock innan de kommer tillbaka och det visar sig såsmåningom att de båda näringssökarna på vägen hem fått för sig att ta några coola bilder i hissen. För att en hissbild skall bli riktigt cool vet vi alla att man måste befinna sig i luften när bilden tas. Så i jakt på den perfekta bilden har våra vänner hoppat ikapp inne i hissen och därmed sett till att de själva och framförallt kasslern fastnat någonstans mitt i mellan den första och andra våningen. Vår hyresvärd Ilse rycker ut och lyckas, via telefonkontakt med hissteknikern, få upp en springa lagomt stor för en bit kassler på bara någon minut och stjärnkocken Anna kan fortsätta med sitt värk ute i köket. Rickard och Gustaf sitter fast i ytterligare 40 minuter, men lyckas hålla paniken borta och kommer precis i tid till maten. De har dessutom fått 100 euro utav Ilse som plåster på såren och vi hugger glada i hågen in på maten. Då bryter helvetet lös.

Det brinner i munnen, svider på läpparna och rinner svettfloder i pannan. Anna, som tydligen aldrig användt Sambal Oelek tidigare, har kryddat såsen med en hel burk. Det blev ganska starkt.

Ha det bra!/Martin