Så var det fredag igen

Veckorna verkligen flyger fram här! Sedan italienhelgen har det gått två ganska vanliga skolveckor: Föreläsningar från 8.30 till 19.00 på måndagar, lite lugnare på tisdagar men orkester på kvällen, jättelugnt på onsdagar (bara 1,5 h i skolan), en helt magiskt otroligt tråkig Projektmanagementföreläsning följt av en lyx-kaffe på campus Innenstadt och Marketing på torsdagar och så är det fredag.

Det är julmarknadstider i Tyskland nu och det har ploppat upp glühweinstånd, krimskramsförsäljare och brända mandlar-prånglare lite varstans i staden. I våra kvarter ligger passande nog "pink christmas" som förutom de rosa granarna, den rosa belysningen och den till största delen manliga besökarskaran verkar funka precis som de andra julmarknaderna. Vi har spelat med orkestern två gånger på julmarknaden ute i Ismaning och jag tror varenda kotte i hela byn var där båda gångerna. Kallt men helmysigt. Jag, Andreas med besökerska och David har dessutom hunnit med ett besök på julmarknaden i Nürnberg som enligt rykte skulle vara den bästa och mysigaste i hela Tyskland. Den var i mitt tycke lite överreklamerad -ingen större skillnad mot München - men staden var fin och klart värd en dagsutflykt. Visst är det trevligt med julmarknad men man undrar hur det har kunnat bli en sån stor grej här: kallt, en massa stånd med dyrt godis, dyrt skräp, brända korvar och trångt. Måste ha med glühweinen att göra.

Jag är numera innehavare av ett SalzburgSuperSki-säsongskort. Vi är, som det ser ut i dagsläget, lediga mellan 15 feb och 20 april, så då j_vlar blir det åka av! Skall bara hitta ett billigt boende för 4-5 pers någonstans in den Alpen.

Ha det!
/martin

En spontan helg

Det började i Fredags eftermiddag. Jag, Hanna, David och Andreas bestämde oss efter lunch för att fika på Odeonsplatz och njuta av att helgen börjat. Inte riktigt på topp efter en tacokväll och ett trevligt Erasmusparty kvällen/natten innan blev vi sittande på Starbucks i nästan två timmar med varsin enorm kopp innehållande något som endast med god vilja kan kallas för kaffe. När klockan börjar närma sig 15.30 kommer jag och David fram till att det vore kul att hyra bil och köra runt i Italien någongång och frågar Andreas och Hanna om de möjligen kunde vara sugna på en sådan tripp. "Ja! Vi gör det nu!" blir svaret.

Sagt och gjort. Två timmar och 175 euro senare sitter vi i en hyrd Mercedes B-klass på motorvägen mot Innsbruck, Brennerpasset och Italien. Direkt när vi korsade gränsen till Italien välkommnades vi av rejält snöfall men färden gick kanon ändå och vi anlände till ett Trento begravet i snö vid tiosnåret. Efter lite efterforskningar hittade vi ett skapligt billigt hotell och kikade sedan in stan. Det var, som vanligt i Italien, jättemysigt och på torget rådde någonsorts gemensam första-snön-hysteri där stadens samtliga ungdomar skuttade runt som ungtjurar på vårbete, kastade snöbollar och byggde skulpturer i mer eller mindre rumsrena former. Vi delade på en pizza och fick därefter vår välförtjänta sömn.

Nästa dag körde vi i sakta mak längs kanten av Gardasjön och njöt av den fantastiska miljön. Tror att vi är de enda turisterna som någonsin besökt Gardasjön i månadsskiftet November-December och att hitta ett öppet fik i någon av byarna visade sig vara lättare sagt än gjort. Tillslut fick vi i alla fall tag på en espresso och lunch inmundigades lite i Navazzo, en pytteliten by uppe på ett berg som vi chanskörde upp till. Kanonmysigt! När vi avverkat Gardasjön ställde vi in GPSen på Verona - ytterligare en lyckträff. Staden var jättefin, vi hittade ett hotell precis där vi parkerade bilen och vi fick som extra bonus se Romeo och Julias balkong. Vid middagen lyckades vi beställa in en förrätt bestående av ett stort fat med goda skinkor, marmelad och ett flertal, mer eller mindre goda, ostar. Den gick på 36 euro. Vi drack, som sig bör i Italien, vin och tur var väl det. Det kom in ett grabbgäng och beställde in öl på en bar vi satt på och servitören kommer då ut med fem 0,2 liters-glas. Skrattretande när man är van vid litersbägarna i München.

På söndagen körde vi till Lago di Iseo, en till kanonfin sjö i stil med Garda. Sedan tog vi en liten sväng över ett par mysiga bergsbyar ut till motorvägen. Den lilla svängen blev dock ganska lång och visade sig innehålla hårnålskurvor som tog oss upp till 1500 möh, tok-snöfall och skidorter. Som tur var hade vi en norrlänning van vid snötäckta vägar med oss och kom tillslut ut på motorvägen hem till München igen.

Det är toppen att bo här, det känns verkligen att man har nära till Europa!

Ett par bilder från helgen nedan!

/Martin

Framme i Trento

Trento

Gardasjön

VeronaKärleksförklaringar i gränden in till Julias balkong

Alpvägar på vägen hem

Studieteknik, MTM-Analyse och stifttjocklekar

"Vad är det som händer?" har varit en återkommande fråga i mitt huvud under de senaste föreläsningarna.

I kursen CAD und Maschinenzeichnen lär vi oss att härställa och tolka tekniska ritningar. Detta kan ju vid första anblicken verka vettigt. Men när föreläsaren börjar utreda huruvida det skall vara 0,7- eller 0,5-stift till olika streck, vilken vinkel man skall ha på koordinataxlarna i en "dimetrische Darstellung" (7 grader mot horisontalen för x-axeln och 42 grader mot horisontalen för y-axeln) och som krona på verket börjar härleda en formel för vart man skall sätta i passarnålen för att kunna rita en korrekt ellips i sin ritning är det inte utan att man undrar - vad är det som händer?

Den andra delen av kursen, som handlar om CAD (Computer Aided Design), är dock väldigt intressant. Tyvärr så får man bara ca 8 timmar totalt framför programmet och får då dessutom jobba två och två. Jag hade min första laboration (utav 2) igår och lyckades rita bromsskivan till en BMW 3-serie - det ni!

Jag har haft en lugn dag idag - bara en lektion. Denna handlade om MTM-Analyse (Methods of Time Measurement för den oinvigde) vilket säkert skulle kunna vara vettigt att lära sig men verkar i mitt tycke oerhört tyskt och förlegat. Under 1 h och 30 min ägnade vi oss åt att ställa upp ett schema med exakta tidsangivelser för varje enskilt moment i monteringsprocessen av en axel i en leksaksmotor (Allt handlar om motorer och bilar i det här landet!). Exempel på ett sådant litet moment kan vara att sträcka vänsterhanden efter en del som ligger i en låda. Viktigt att tänka på är nu: Hur långt borta är lådan? Ligger delarna i lådan i ordning? Behöver monteraren vrida handen då denne sträcker sig efter delen? Hur mycket behöver i så fall handen vridas? osv. Allt detta blir sedan parametrar som påverkar hur lång tid detta moment bör ta för genomsnittsarbetaren. Att få tag i första delen till våran leksaksmotoraxel visade sig efter mycket om och men, i alla fall teoretiskt, ta 26,7 TMU (1 TimeMeasurementUnit = 0,036 s). För att sätta ihop hela axeln kravs självklart en stor mängd utav dessa moment: Sträcka sig efter - Greppa - För tillbaka till arbetsytan - Passa in mot en annan del - Tryck ihop - Vrid - ...... osv. osv. osv. Ungefär 2 minuter (eller 3333,3 TMU) in på lektionen började jag undra: Vad är det som händer?

Något som är mycket ovant med studierna här är att det inte finns några övningsuppgifter. I Sverige har man allt som oftast en bok att läsa i, föreläsaren blandar teori med exempel och man har övningsuppgifter upp över öronen att jobba med på lektioner och hemma om man orkar. Här kör föreläsarna nästan uteslutande teori och det finns mycket få, om några, uppgifter att öva på... Hur i hela friden har de tänkt att man skall lära sig om man inte får öva? Men men, det skall nog lösa sig vad det lider!

Hoppas ni har det bra hemma och borta!
Hälsningar från München!
Martin

Tux, Tux, Hintertux!

Klockan är nu 18.16, söndagen den 16 nov 2008 och jag är helt slut efter en händelserik helg. Tidigt igår morse avgick bussen mot Hintertuxer Gletscher i Zillertal, Österrike. Vi åkte med någonsorts studentförening, Studenten im Schnee, och betalade 54 euro för bussresa och liftkort. Ungefär 2,5 timmar efter avfärd från centrala München stod vi i kabinbanan upp till glaciären på 3300 m. Termometern visade minus två grader, det hade snöat dagen innan och det fanns inte ett moln så långt ögat kunde nå. Dagen var helt underbar med bra skidåkning, glaciären var riktigt stor!

Andra åket för dagen och säsongen blev en liten off-pist-tur på en sydsida där visade sig vara skare. Kastade mig glatt utför på mina lånade, 18 cm längre, skidor. Det gick sådär. När vi åkt till benen inte klarade mer blev det en kort, men effektiv, österrikisk after-ski med mycket allsång och tysk/österrikiska schlagerhits (de är verkligen experter på töntiga "sjunga-med-låtar" här!) innan bussen återvände hem till München.

Det är helt ok att plugga i München!

Det blev tidigt även i morse. Steg upp redan klockan sex för att dra på mig min oerhört stiliga uniform, med tillhörande hatt, och sätta mig på S-bahnen mot Ismaning. Vi spelade vid ceremonierna kring "Volkstrauertag", en årligen återkommande högtid där man hedrar krigsoffer. Det började med att vi ledde ett tåg med poliser, krigsveteraner och vanligt folk genom byn fram till kyrkan där det var gudstjänst. Efter denna kom folk ut igen och vi ledde vägen till ett krigsmonument där det hölls borgmästartal, sköts salut och placerades ut kransar. Sedan bar det, såklart, av till ett Wirtshaus där bjöds på Weisswurst, Brezeln och öl. Vi spelade även på värdshuset och det var precis lika tyskt som förra gången, med massor av umpa-umpa och sång. Skoj!

Hela spelningen var väldigt intressant, var ensam första trumpetare och de flesta marscherna hade jag aldrig spelat. Dessutom skulle det marscheras, kom avslag lite här och var, dök upp en snubbe i polisuniform och började ropa kommandon som man tydligen skulle följa.. men förutom ett par mindre missöden (inslag funkar inte lika i Sverige och Tyskland) gick det väldigt bra!

Tyskar är väldigt bra på att upprätta krångliga administrativa processer för allt och inget. I tisdags fick vi reda på att det var sista dan att anmäla sig till de tentor som i februari går vid maskinfakulteten, eller åtminstone vissa utav dem. Att anmäla sig till en tenta i Sverige går till på följande sätt:

1. Logga in på studentportalen (över internet). Systemet vet vilka kurser du läser och ger förslag på vilka tentor du kan tänkas vilja skriva.
2. Klicka i rutan framför den önskade tentan.
3. Klicka på ok.

Att anmäla sig på en tenta vid maskinfakulteten i München går till på följande sätt:

1. Tappa för guds skull inte bort de papper som du får när du registrerar dig i början på terminen.
2. Gå till ett kontor och hämta ett blått pappersark och lite andra papper.
3. Åk hem och riv ur en liten bit från papperen du fick vid registreringen. På denna skall ditt namn och adress stå under rubriken "Anmeldung zur Hauptprüfung".
4. Köp ett limstift.
5. Limma på den urivna pappersbiten på det blå pappersarket.
6. Skriv upp koderna till de kurser du vill tenta - OBS! Skriv bara upp de som hör till Hauptstudium, andra kurser anmäler man sig till senare.
7. Skriv under på 3 ställen.
8. Stå i kö med ditt blå pappersark för att kunna lämna in den hos en tant.

På detta sätt har vi nu anmält oss till 3 av 8 tentor. Skall bli spännande att se hur man gör med de andra 5!

Hälsningar från München!
Martin

Vårkänslor i November

Att sitta utomhus och sola i bara t-shirt var inte något som jag hade förväntat mig av November i München. Men den gånga veckan har bjudit på helt fantastiskt väder. I onsdags var det 15 grader varmt i skuggan och strålande sol hela dagen. Vädret höll i sig över helgen så Elin, som kom på efterlängtat besök i torsdags, fick verkligen se stan från dess bästa sida. Många uteserveringar blev det. Härligt!

Vi inledde som sig bör Elins münchenvistelse med en riktigt tysk middag innehållande både Holzfällersteak, Kartoffelknödel och Blaukraut. På fredagen gjorde Elin studiebesök i Garching och fick lära sig ett och annat matnyttigt inom det oerhört intressanta ämnet termodynamik. Även min mor var på en sådan förläsning när hon hälsade på och jag har instiftat en liten tävling mellan mina besökare - vem som står ut längst på en tysk termodynamikföreläsning? Mamma klarade 37 minuter innan hon gick ut och tog en kaffe i stället. Elin fullkomligt krossade den tiden och den nya toppnoteringen lyder nu 1 h och 5 min. Som ett led i min "få-Elin-att-tycka-om-öl-kampanj" besökte vi senare på kvällen Hofbräuhaus tillsammans med linköpingsdelegationen och fick ytterligare en dos bayersk kultur.

En god natts sömn och en bagerifärska Brötchen-frukost senare var vi på plats i gamla stan för att gå en tretimmars guidad tur. Var först lite oroliga över att tre timmar skulle vara i överkant men guiden var kanon och tiden sprang iväg. Jag hade inte insett vilken både hemsk och intressant historia München har. Man fick lära sig både om Tysklands och Münchens historia och gamla stan får en till dimension när man t.ex. vet vart Hitler fattade beslut om Kristallnatten och kan följa precis den väg han marscherade under ölkällarkuppen 9 november 1923. Guidningen dessutom gratis och företaget New Europe som även anordnar turer i ett par andra europeiska städer rekommenderas varmt! På kvällen bjöds det på masskok av lasagne som trots, eller kanske tack vare, förutsättningarna - 13 kockar i 3 olika kök - blev riktigt god!

Nu är det tisdag och Elin har åkt hem till Linköping och Ryd igen. Dags att återgå till normaltillvaron, som i och för sig är ganska trevlig. Är nu nyss hemkommen ifrån skolan och skall försöka läsa lite om Methoden der Unternehmensführung innan det bär iväg till Ismaning och orkesterrep. Jag skall få prova ut min "uniform" idag och på söndag är det konsert. De båda andra förstatrumpetarna är på resa i Vietnam, så då gäller det!

Ha det bra!

Martin

Utsikt från Alter Peter

Englischer Garten

Lunchdags på Viktualienmarkt

Lite bilder

Marienplatz

Finbesök från Graz

Oktoberfest

Neuschwanstein

Hohenschwangau

Lördagslunch!

Skype är bra!


Mamma på BMW-Welt

Fakulteten för maskinteknik, Garching

Zusammenfassung

Har nu tillbringat en månad i München och kände att det var dags att skaffa en blogg. För att komma igång lite grann tänkte jag försöka mig på en kort sammanfattning av vad som passerat (redan börjat få lite tyska influenser i språket) hittills.

Boende
Jag bor i på Arndtstrasse 2 i Glockenbach, vilket har visat sig vara Münchens bögkvarter. Glirningar, förtjusta utrop och retsamma kommetarer är därför att förvänta varje gång jag berättar för någon vart jag bor. I huset bor en hel delegation med I-studenter ifrån Linköping och det är självklart väldigt kul att ha ett par landsmän att umgås med. Jag delar lägenhet med två satellitnavigationsstuderande italienare, Marcello och Luigi. Den senare införskaffade igår en elgitarr och allt som allt finns det nu 1 elgitarr, 1 elbas, 2 akustiska gitarrer, 1 elpiano och 1 trumpet i lägenheten!

Studier
Att hitta vettiga kurser att läsa, som dessutom inte krockar schemamässigt visade sig vara lättare sagt än gjort. Men efter att ha pratat med ett otal Prof. Dr.-Ing Schmidt (motsv.) och deras totalt obegåvade sekreterare, assistenter och hang-arounds har vi nu lyckats få ihop allt så att det funkar. Jag läser alla kurser utom 2 i Garching, ett campus en ca 30 tunnelbaneminuter norr om stan, inte jättekul att börja klockan 8 därute.
Tyskarna har dessutom fortfarande inte uppfunnit pausen och standardföreläsningen består utav 90 minuters konstant malande. För en kaffetörstande svensk van vid ett baljanbessök i mitten av varje föreläsning är det inte bara lätt att hålla koncentrationen uppe de sista 30.

Man hade ju trott att tyskarna skulle vara väldigt respektfulla, säga Ni och så där till professor-doktor-ingenjörerna men det märks i varje fall inte i föreläsningssalarna. På termodynamiken är vi 850 personer och ljudnivån är högre än på Fredagspuben, folk står upp och fantasifulla pappersflygplan flyger genom luften. Förra veckan lyckades de t om, till stort jubel, träffa föreläsaren med ett.

Förutom den totala anarkin på vissa föreläsningar känns undervisningen högkvalitativ och det känns som att universitet ligger väldigt nära arbetslivet. Att man i München och Tyskland tycker om bilar märks mycket tydligt och jag tror de har lyckats klämma in en bild på en BMW eller en lastbilsväxellåda i nästan varenda kurs hittills.

Övrigt
Redan innan ankomst hade jag kikat lite på blåsorkestrar och hade tänkt att besöka ett par olika innan jag bestämde mig var jag skulle spela. De första jag besökte, Blasorchester Ismaning, var dock så trevliga att jag fastnade. Jag hälsade på på en repetition på en tisdag och på efterföljande fredag var jag med och spelade på en fest för Ismanings "folkdräkts- och folkdansgille". Otroligt rolig upplevelse med blåsmusik, öl, obstler, bayerisk dialekt, mängder av lederhosen och klappa på fötterna-dans. Vi övar på tisdagar, kan inte ens med god vilja påstå att det låter bra, men det är roligt. Nästa stora framträdande blir på julmarknaden i Ismaning.

Trivs överhuvudtaget mycket bra i München och man hittar ständigt nya trevliga fik, resturanger och bier-stugor. Mamma var på besök i veckan och vi undersökte ytterligare ett par kul resturanger, besökte IKEA per S-Bahn och buss, var på tysk musikal, låtsades vara bilspekulanter på BMW-Welt, såg på dimma i Olympiaturm, inredde mitt rum och jag fick dessutom lära mig vad diarré heter på tyska.

Idag är det söndag och allt är stängt. Så det blir en lugn dag, kanske lite plugg och uppladdning för en ny vecka. På torsdag kommer Elin!

Ha det så bra allihop!

Auf Wiederhören
Martin