Einfach geniessen

Har nu varit på plats i Zell am See i något över två veckor och trivs som fisken i vattnet. Någon vardag för oss fyra bofasta har inte infunnit sig ännu eftersom trevliga besök avlöst varandra ända sedan tredje dagen. Men det är bara skoj!

Först var pappa här i fyra härliga och händelserika dagar. Solen höll sig väl dold under hela besöket och tror inte att pappa fick inte se en enda alptoppsutsikt förrän på tåget hem. Men med tanke på snömängden de soldöljande och utsiktsbeslöjande molnen förde med sig finns ingen som helst anledning att klaga. En helt ny och fantastisk upplevelse att ha svårt att andas i svängarna på grund utav all snö som sprutar in i munnen. We like.

Nya upplevelser var det förresten gott om under pappas vistelse. Har aldrig sett pappa ramla så mycket på skidor tidigare men både jag och de andra var mycket imponerade av både åkning och uthållighet. Bravo pappa! Att vilja gå hem från krogen tidigare än pappa, som till följd av vår vana att lägga oss innan 22.00 vaknade vid 04.00 varje morgon, var också en ny och kul upplevelse. Den sista nya upplevelsen var dock av något allvarligare karaktär. Det var tisdagkväll och vi tog det lugnt i lägenheten. Strax innan tio skall Rickard gå ned i källaren för att hämta tvätt och börjar ropa att det är rökigt i trappuppgången. Snart inser vi att det inte är någon som bränt vid kvällsbaconet utan att det är på riktigt. Huset brinner ju för helvete!

Vi lokaliserar snart branden en våning ner, på andra våningsplan, där det fullkomligen bolmar ut rök från en lägenhet. Rickard ringer 112 och för att snabba på kommunikationen frågar han om de pratar engelska. Svaret blir ”öhh.... Nein”. Hur i hela friden kan man ha någon som inte kan engelska som svarar på 112? Som tur är kan ju Rickard tyska och under tiden som han fixade brandkåren sprang vi andra runt och bankade på alla andra dörrar, skrek ”Feuer!” och såg till att alla kom ut. Rökutvecklingen gick helt otroligt fort och när vi bankat på alla dörrar, hämtat jackor och själva skulle ta oss ut var det omöjligt att andas i trappan och mycket dålig sikt. Alla boende kom hur som helt lyckligt ut i friska luften och snart anlände också fyra brandbilar och trots att det slog lågor ur fönstret på andra våningen var det bara lägenheten där branden startat som blev förstörd. Vår lägenhet klarade sig utan bestående skador men vi fick sova en natt i minusgrader med vidöppna fönster för att bli av med röklukten. Slutet gott allting gott alltså. Att vi numer ligger på plus hos hyresvärden sedan vi "räddat" hennes hus är till och med ganska bra.

Efter pappas besök kom Arndtstrasse 2-gänget från München på besök och vi levde 7 personer i vår lilla lägenhet i en vecka. Trångt, mysigt och framför allt roligt! Nu är jag åter i München för att under tre dagar plugga in och tenta av ”Systemtheorie in der Mechatronik”. Tentan är på Måndag och efteråt tar vi bilen raka spåret tillbaka till solen och snön.