Universitetsstudier - as it should be

Ett antal veckor har förflutit sedan det senaste inlägget och vardagen har infunnit sig i München. Det kanske inte låter så upphetsande, men vilken vardag det är! Kurserna denna termin har nämligen hamnat lite snedfördelat på veckoschemat. Närmare bestämt så har jag en lektion på måndagar, en lektion på tisdagar, en mustig onsdag, en ofattbart köttig torsdag och sedan en lektion på fredagar (som bara stattfindar ibland). Att det sedan droppar in lite helgdagar här och var gör ju inte saken sämre.

München också visat sig ha en sida som jag inte alls hade väntat mig – strandliv. Den senaste veckan har kvicksilvret stabiliserat sig omkring 25-gradersstrecket, på kvällen såväl som på dagen. De sydländska temperaturerna innebär att tunnelbanan förvandlas till ett genomsvettigt inferno och de airconditionerade föreläsningssalarna framkallar gåshud på hela kroppen. Men det är ett pris som jag betalar med glädje när jag ett par hundra meter från ytterdörren kan slänga mig i Isar, flyta med ett par meter och sedan torka på stranden. Hela strandkanten längs Isar består utav gräsmatta eller stenstrand och på kvällarna ligger grilldimman tung över floden. Om man känner sig lite mer äventyrlig än så finns även alternativet Starnberger See, en sjö med alputsikt, ca 30 minuter ut längs S-Bahn nr 6.

Självklart går jag lite i skolan också. Torsdagarna som är minst sagt jobbiga börjar med 3 h och 15 min Statik und Festigkeitslehre med 5(!) minuters paus i mitten. Sedan är det en efterlängtad lunch i 45 min innan hemskheterna fortsätter i ytterligare 1,5 h. Efter detta är det bara att hoppa på tunnelbanan till Garching och göra sig redo för Prof. Dr. Wolf som håller låda i 2,5 h. Pust. I övrigt är rullar studierna på som vanligt. Det enda som var lite annorlunda var övningen i Fertigungstechnologien där vi var och kollade på Stränggjutningsmaskinger och andra toktekniska attiraljer i verkstaden.

Jag och Elin håller förövrigt som bäst på att leta lägenheter I Linköping inför kommande termin. Om det vill sig väl har vi en 2:a på 74 kvadrat med cool planlösning och uteplats klar om några dagar. Får se hur det blir!

Hoppas ni har det bra allihop!/Martin

PS. Översättningsmening för den tyskkunniga delen av läsarkretsen: ”..und doa hamma a bissl boarische Tanzlmusi gespoit. Des war schie!“ DS.

Grillzone Isar

Strandliv runt knuten!

Brandt och Rickard har det fint vid Starnberger See. I diset skymtar snöklädda alptoppar.

Kurser och valborgsfirande

Nu har jag nästan bestämt vad jag skall läsa denna termin. Har nu under de första veckorna gått på lite olika föreläsningar och försökt lista ut vad som är nödvändigt, bra, kanske roligt och vad som inte überschneidar på schemat. Inte oväntat så har vissa utav de kurser vi ville läsa utgått men nu har vi i alla fall fått ihop ett antal kurser som verkar ok. Hur väl de stämmer överrens med vad jag skulle ha läst i Linköping är ett problem som får lösas senare. Känns väldigt konstigt att det bara är någon månad kvar till sommarlovet hemma medan det knappt kommit igång här nere. Hur som helst. Detta är vad min kunskapstörstande hjärna skall sysselsätta sig med de kommande månaderna:

Regelungstechnik - skall inte vara några problem eftersom vi läste den efterföljande kursen förra terminen.

Fertigungstechnologien - oerhört jättetyskteknisk kurs om hur man bearbetar metallbitar och sådant. Förra lektionen räknade vi på hur fort borrar nöts ner, beroende på vinkelhastighet, stålsort (är det månne en DIN507116 eller kanske en DIN506103?) , borrvinkel, smörjmedel osv...

Statik und Festigkeitslehre - hållfasthetslära. Skall skriva ett arbete om Max-Joseph-Brücke på max 10 sidor (!) och hålla föredrag på plats. Spännande!

Förder- und Materialflusstechnik - någon form utav internlogistik. Även denna kurs är väldigt tysk med ofattbara mängder DIN-normer och mycket teknisk porr. Förra lektionen ägnade vi nästan 1,5 timmar åt olika former av lyftkranar.

Produktentwicklung und Konstruktion - vad det låter som. Verkar vara en bra kurs.

Ingenieur in Vertrieb und Einkauf - BMW:s föredetta tekniska inköpschef som pratar lite inköp, berättar anekdoter och ger karriärråd. Kul att lyssna på!

Funderar även på att läsa en kurs i Corporate Finance men då får jag över 40 ECTS (en normal termin är 30) och det verkar väl vara att ta i i överkant?

Valborgshelgen, som till största delen spenderades med att sola på filt i park, firade vi på Frühlingsfest - en miniversion av Oktoberfest. Det var riktigt trevligt och mina nyinköpta lederhosen var pricken över i:et. Bildbevis nedan!

Hälsningar från München!
/Martin


PS. Det tog ett bra tag att hitta en Biergarten i Edinburgh. Så här lång tid tar det i München...

Jag och Hanna i våra nya favoritkläder

This is Scotland (och lite Schweiz)

Det har passerat många händelserika dagar sedan natten på Frankfurt-Hahn, därav den något försenade blogguppdateringen. Jag kom hem till München i onsdags kväll och kom inte mer än in genom dörren innan jag träffade Johanna som informerade mig om att vi skulle åka och titta på damlandslaget i innebandy i Schweiz på fredag. Torsdagen tillbringades i skolan med en heldag ”Statik und Festigkeitslehre”. Efter denna chockstart på terminen började min mage protestera mot ostronen som inmundigats i Edinburgh något dygn tidigare och efter två körningar med porslinsbussen var bums i säng för att vara pigg och någolunda fräsch på fredag eftermiddag då de 7 medlemmarna i linköpingsgänget packade in sig i en Ford S-max och satte kurs mot Zürich. Men nu skall vi ta det här i rätt ordning. Skottland var det.

När jag landade kom Elin och överraskade mig på flygplatsen och vi skyndade oss hem till lägenheten, fixade en picknick och gick sedan in till stan och Princes Street Gardens där vi åt, mös och blickade upp mot slottet. Edinburgh var verkligen en kanonkul stad, med roliga, trånga gränder, fina utsikter och såklart mängder av pintvänliga pubar. Elin jobbade sedan de tre nästkommande dagarna men jag hade inga som helst problem att fördriva tiden med sightseeing, ta-det-lungtande och strosande. Vi hann dessutom med mycket under Elins lediga tid, däribland guidad tur i stan, haggis-ätande (riktigt gott faktiskt!) på restaurangen där J.K Rowling uppfann Harry Potter , några pubbesök m.m. Över hegen hade Elin sedan tre dagars ledigt och vi gav oss ut på utflykt.

Efter mycket om, ekonomiska beräkningar och men bestämde vi oss för att trotsa felsidetrafiken och hyra en bil. Med växelspaken på fel hand, rondeller åt motsatt håll och backspegeln uppe till vänster var det lite skakigt på vägen ut ur Edinburgh men man vande sig ganska snabbt och på vägen tillbaka kände jag mig, hör och häpna, nästintill hemma ute på vänsterkanten. Hela utflykten gick i de mysiga picknickarnas tecken och vi inledde starkt, ihopkurade under filt invid Loch Lomond, Storbrittaniens största sjö. Efter det något kylslagna första stoppet slog sedan vädret om och resten av resan förärades med sköna temperaturer och strålande sol. Vi satte efter lunch kurs mot Oban på den skottska västkusten där vi tillbringade natten i ett minimalt, men maximalt hemtrevligt, dubbelrum hos en supertrevlig dam av obestämbar ålder. Vi lyckades misstajma det mesta i Oban men vistelsen var trots detta kanon och Oban var jättevackert.

Dag två kajkade vi i sakta mak vidare upp längs kusten. Första anhalten blev Glen Nevis, en magiskt vacker dal med vattenfall och hela paketet bredvid Ben Nevis, Storbrittanniens högsta berg. Hela dagen hade körde vi genom superfina landskap, precis sådana som man föreställer sig om man tänker på skottska höglandet, och vi landade såsmåning om i Mallaig. Mallaig med 800 innevånare visade sig vara ännu mindre än vi hade trott. Där fanns i stort sett bara vårt hostel, två restauranger och en hamn med fiskebåtar. Vi provade en utav restaurangerna, men på grund utav prisbilden nöjde vi oss med en förrätt (pilgrimsmusslor för mig och krabbkor för Elin, nyligen fångade i havet utanför fönstret), värmde sedan en pizza i ugnen och picknickade i solnedgången på kajen. Inte alls dumt. Dag tre åkte vi hemåt genom högländerna via blandannat Dalwhinnie och återlämnade sedan bilen i Edinburgh utan skador.

De sista dagarna tillbringades sedan i Edinburgh med ungefär samma schema som de första. Sista kvällen gick vi så till The Mussel Inn och unnade oss en riktig brakmåltid med ostron, vitt vin, ett kilo musslor var och en kaffe på det. Frosseriet straffades, som tidigare nämts, några timmar senare när jag mådde sådär i München och Elin tampades med sin egen mage hemma i Skottland.

Nu till Schweiz. Så här var det. Andreas har en lillasyster som spelar i svenska landslaget, det spelades en turnering i Chur i Schweiz och vi bestämde oss för att åka dit och heja fram henne och det svenska laget. Vi lämnade München på eftermiddagen, kom fram till Zürich framemot kvällningen och tillbringade natten hos Mikael, en klasskompis som bor där. I Lördags drog vi efter lite sightseeing i Zürich till Chur, käkade lunch på en alpäng ala Sound of Music och härjade sedan som ensamma svenskar (förutom två föräldrar) gärnet på matchen. Det var ruskigt roligt och vi förärades med, förutom hesa strupar, vågen från laget efter matchen (vi vann med 8-2). Vi tillbringade sedan ytterligare en natt i Zürich innan vi drog vidare Lausanne, paddlade båt på Genevesjön och spelade beachvolley på stranden. Nu är jag åter i München och skall hitta in i vardagen igen. Vi får se hur det går!
/Martin

Edinburgh i bakgrunden

Vår bil

Glen Nevis

Silver Sands of Morar

Från picknicken i Mallaig

Zürich

Gratis chokladprovning i Cailler-fabriken
Lausanne

Båttur på Genevesjön

Kontraster

Jag gillar kontraster. Utan dem hade det varit svårt att uppskatta allt bra man upplever och svårt att motivera sig för saker som är mindre bra. Exempelvis kommer det att vara helt otroligt mysigt att få sova i en stor och mjuk dubbelsäng med Elin i natt efter att ha tillbringat en lång natt på ett iskallt betonggolv mellan två self-check-in-automater på Frankfurt Hahn. Lång natt kanske var att ta i förresten - det ingick nämligen väckning vid 04.00 när det började trilla folk som ville använda automaterna. Nu har klockan slagit 06.42 och jag har avverkat fyra stycken TV-serieavsnitt, två koppar kaffe och innan jag skrivit klart det här öppnar nog äntligen incheckningen till min flight.

Kontraster behöver inte nödvändigtvis uppträda mellan bra och dåliga saker, de kan lika gärna uppträda mellan två saker som är bra på olika vis. Det senare har hänt under den senaste veckan när jag har lyckats hoppa över våren och gå direkt från vinter till sommar utan att passera gå. Min sista skiddag tillbringade vi i på en klipphäll i backen i Saalbach, iklädda så lite som bara möjligt och med lavinspade och extrahandskar utbytta mot kalla öl och solkräm. Sedan bar det av till ett 22-gradigt och paniksoligt München för ompackning, en påskmiddag med Hanna och Johannas föräldrar på besök och någon timme strandstek vid Isar igår förmiddag innan tågresan till flygplatsen. Om München fortsätter på den inslagna vägen så kommer nästa termin att bli hammergeil.

Nu är det nära, jag återkommer med rapport ifrån Edinburgh!
/Martin

PS. Inlägget publicerat med ca 30 timmars försening, och ja, sängen var skönare än betonggolvet. DS

Splash 09

Det sista jag tänkte på under den snöiga färden ner till Viehhofen var nog utomhusbad. Men en vecka senare stod jag, Rickard och Andreas på toppen av Schmittenhöhe iklädda endast badkläder, pjäxor och skidor. Det var dags för Splash 09.

Splash är en ”waterslide contest” som andordnas här varje år i slutet av säsongen. Det går helt enkelt ut på att ta fart i backen och sedan glida så långt som möjligt på en pool (pöl) med mediumvarmt vatten. De deltagare som tar sig över hela poolen går sedan vidare till nästa omgång där starten flyttas närmare vattnet så att man får mindre fart och följaktligen får svårare att ta sig över till andra sidan. Så håller det på tills det att en lycklig, 500 euro rikare, vinnare och 39 blöta och kalla förlorare kvarstår.

Vi var mycket segervissa på morgonen och trodde att Rickards monsterpuderskidor (ett par K2-Pontoon, 130mm breda under foten för den skidintresserade) skulle göra susen. Självförtroendet och entusiasmen sjönk dock drastiskt när vi kom upp för att hämta nummerlapparna på morgonen och funktionärerna höll på hacka bort isen från vår badsjö. Självförtroendet sjönk sedan till botten tre rutinerade watersliderävar dök upp med en snowboard på varje fot och vi gick in för att ha roligt istället. Det visade sig bli både roligt, blött och faktiskt gå ganska bra. Jag och Rickard gick vidare till tredje omgången, Andreas blev bästa snowboardåkare och kom på delad fjärdeplats efter de dopade dubbelbrädstöntarna.

I övrigt rullar det på som vanligt och våren har nu slagit till på allvar. Isen har gått upp och man kan gå på stan i shorts och t-shirt på dagarna. I Zell är det oerhört slaskigt i backarna med uppe på Kitz är det fortfarande fina fisken. Det återstår nu 5 dagar innan jag tar mig till München och sedan vidare till Edinburgh för att hälsa på Elin i tio dagar. Jag längtar!

Hälsningar från ett soligt Zell am See!/Martin

Över!

Rickard på gång

Glada pristagare

Flygtur på Kitzsteinhorn

Utflykt till Viehhofen

Precis när vi trodde att våren tagit greppet om Zell am See så slog kung Bore till igen och släppte ner ungefär en halvmeter härlig pudersnö i början på veckan. Vi fick först en dag i Saalbach med kanonåkning, följd utav en lyxig, av de 100 hiss-eurona finansierad, middag hemma i lägenheten. Efter middagen vaknade Andreas orienteringsgener till liv och med kartan i högsta hugg planerade vi ett off-pist åk ner till Viehhofen som ligger på ”andra sidan” om Zell am See-berget.

Tidigt på morgon efter packade vi väskorna med baguetter, extra mycket vatten, spadar och skor och gav oss i väg. Väl uppe på toppen av Zell am See visar det sig att backarna bort till det ställe vi tänkt utgå ifrån är stängda och vi får korsa ett litet ”Gesperrt”-band för att komma vidare. Då börjar den första liftgubben ropa på oss, men vi förklarar att vi inte vill åka med någon av de stängda liftarna och får tillåtelse att fortsätta. När vi sedan hittat utgångstället och ger oss av nedför berget börjar nästa liftgubbe ropa förtvivlat om att det inte finns några liftar ditåt, bara skog och Viehhofen. ”Vad bra, det är dit vi ska!” ropar vi tillbaka och försvinner in i skogen.

Det visade sig bli ett superåk, långt, massor med snö och helt orört. Tack vare Andreas och kartan kom vi dessutom ned precis där vi tänkt oss och fick bara staka och gå en liten bit innan vi kom ut vid busshållplatsen i Viehhofen. Det enda som inte var kanon var att vi fick en tredje, pick-up-buren gubbe på oss när vi kom ned. Han var tydligen någonsorts skogsvaktare och började härja om djur och vifta med ett bötesblock. Det hela löste sig som tur var när vi sa att vi kom ifrån Sverige och vi slapp undan med en varning.

Planering..

Andreas i sitt esse - kartan och kompassen i högsta hugg!

Provade på konceptet videoblogg lite, får se om det blir något mer framöver!

Kunde inte låta bli att lägga upp två bilder från idag. Vi var uppe på Kitzsteinhorn och åkte som tokar hela dagen..

Ante och Anna ute på äventyr..


Ha det bra! /Martin

Sambal Oelek, Hissproblem och 100 euro

Under fyra hemska heldagar bakom fördragna gardiner, med en kaffekopp i handen och med 200 sidor ogenomtränglig ekonomityska framför ögonen insåg jag igen hur lyxigt det är att vara ledig. Och nu är vi lediga på riktigt riktigt. Innan den 23 april finns det nu absolut ingenting som jag behöver eller måste göra. Det är nice.

Den ogenomträngliga ekonomityskan hörde till Methoden der Unternehmensführung som vi tentade i fredags. Det var den klart svåraste tentan hittills, mycket pågrund utav språkliga klurigheter och att kursen lyckades med konststycket att ta upp precis allt som med lite fantasi kan pressas in under rubriken företagsledning. Efteråt gick vi traditionsenligt till Augustiner Keller och satte oss sedan på tåget tillbaka till Zell am See.

Annars rullar det på som vanligt med skidåkning, solande när vädret tillåter och många böcker och filmer. Igår kväll lyckades vi dock oavsiktligt krydda till vardagen en aning. Efter en härlig dag i backen lämnade vi med gott mod över matlagningen till Anna. Ungsbakad kassler och ris stod på menyn. Halvvägs in i tillredningen ropar mästerkocken att det inte finns tillräckligt med kassler och Rickard och Gustaf ger sig ut för att proviantera. Det dröjer dock innan de kommer tillbaka och det visar sig såsmåningom att de båda näringssökarna på vägen hem fått för sig att ta några coola bilder i hissen. För att en hissbild skall bli riktigt cool vet vi alla att man måste befinna sig i luften när bilden tas. Så i jakt på den perfekta bilden har våra vänner hoppat ikapp inne i hissen och därmed sett till att de själva och framförallt kasslern fastnat någonstans mitt i mellan den första och andra våningen. Vår hyresvärd Ilse rycker ut och lyckas, via telefonkontakt med hissteknikern, få upp en springa lagomt stor för en bit kassler på bara någon minut och stjärnkocken Anna kan fortsätta med sitt värk ute i köket. Rickard och Gustaf sitter fast i ytterligare 40 minuter, men lyckas hålla paniken borta och kommer precis i tid till maten. De har dessutom fått 100 euro utav Ilse som plåster på såren och vi hugger glada i hågen in på maten. Då bryter helvetet lös.

Det brinner i munnen, svider på läpparna och rinner svettfloder i pannan. Anna, som tydligen aldrig användt Sambal Oelek tidigare, har kryddat såsen med en hel burk. Det blev ganska starkt.

Ha det bra!/Martin