Bilden talar för sig själv...
tisdag 10 mars 2009
fredag 6 mars 2009
Einfach geniessen
Har nu varit på plats i Zell am See i något över två veckor och trivs som fisken i vattnet. Någon vardag för oss fyra bofasta har inte infunnit sig ännu eftersom trevliga besök avlöst varandra ända sedan tredje dagen. Men det är bara skoj!
Först var pappa här i fyra härliga och händelserika dagar. Solen höll sig väl dold under hela besöket och tror inte att pappa fick inte se en enda alptoppsutsikt förrän på tåget hem. Men med tanke på snömängden de soldöljande och utsiktsbeslöjande molnen förde med sig finns ingen som helst anledning att klaga. En helt ny och fantastisk upplevelse att ha svårt att andas i svängarna på grund utav all snö som sprutar in i munnen. We like.
Nya upplevelser var det förresten gott om under pappas vistelse. Har aldrig sett pappa ramla så mycket på skidor tidigare men både jag och de andra var mycket imponerade av både åkning och uthållighet. Bravo pappa! Att vilja gå hem från krogen tidigare än pappa, som till följd av vår vana att lägga oss innan 22.00 vaknade vid 04.00 varje morgon, var också en ny och kul upplevelse. Den sista nya upplevelsen var dock av något allvarligare karaktär. Det var tisdagkväll och vi tog det lugnt i lägenheten. Strax innan tio skall Rickard gå ned i källaren för att hämta tvätt och börjar ropa att det är rökigt i trappuppgången. Snart inser vi att det inte är någon som bränt vid kvällsbaconet utan att det är på riktigt. Huset brinner ju för helvete!
Vi lokaliserar snart branden en våning ner, på andra våningsplan, där det fullkomligen bolmar ut rök från en lägenhet. Rickard ringer 112 och för att snabba på kommunikationen frågar han om de pratar engelska. Svaret blir ”öhh.... Nein”. Hur i hela friden kan man ha någon som inte kan engelska som svarar på 112? Som tur är kan ju Rickard tyska och under tiden som han fixade brandkåren sprang vi andra runt och bankade på alla andra dörrar, skrek ”Feuer!” och såg till att alla kom ut. Rökutvecklingen gick helt otroligt fort och när vi bankat på alla dörrar, hämtat jackor och själva skulle ta oss ut var det omöjligt att andas i trappan och mycket dålig sikt. Alla boende kom hur som helt lyckligt ut i friska luften och snart anlände också fyra brandbilar och trots att det slog lågor ur fönstret på andra våningen var det bara lägenheten där branden startat som blev förstörd. Vår lägenhet klarade sig utan bestående skador men vi fick sova en natt i minusgrader med vidöppna fönster för att bli av med röklukten. Slutet gott allting gott alltså. Att vi numer ligger på plus hos hyresvärden sedan vi "räddat" hennes hus är till och med ganska bra.
Efter pappas besök kom Arndtstrasse 2-gänget från München på besök och vi levde 7 personer i vår lilla lägenhet i en vecka. Trångt, mysigt och framför allt roligt! Nu är jag åter i München för att under tre dagar plugga in och tenta av ”Systemtheorie in der Mechatronik”. Tentan är på Måndag och efteråt tar vi bilen raka spåret tillbaka till solen och snön.
Först var pappa här i fyra härliga och händelserika dagar. Solen höll sig väl dold under hela besöket och tror inte att pappa fick inte se en enda alptoppsutsikt förrän på tåget hem. Men med tanke på snömängden de soldöljande och utsiktsbeslöjande molnen förde med sig finns ingen som helst anledning att klaga. En helt ny och fantastisk upplevelse att ha svårt att andas i svängarna på grund utav all snö som sprutar in i munnen. We like.
Nya upplevelser var det förresten gott om under pappas vistelse. Har aldrig sett pappa ramla så mycket på skidor tidigare men både jag och de andra var mycket imponerade av både åkning och uthållighet. Bravo pappa! Att vilja gå hem från krogen tidigare än pappa, som till följd av vår vana att lägga oss innan 22.00 vaknade vid 04.00 varje morgon, var också en ny och kul upplevelse. Den sista nya upplevelsen var dock av något allvarligare karaktär. Det var tisdagkväll och vi tog det lugnt i lägenheten. Strax innan tio skall Rickard gå ned i källaren för att hämta tvätt och börjar ropa att det är rökigt i trappuppgången. Snart inser vi att det inte är någon som bränt vid kvällsbaconet utan att det är på riktigt. Huset brinner ju för helvete!
Vi lokaliserar snart branden en våning ner, på andra våningsplan, där det fullkomligen bolmar ut rök från en lägenhet. Rickard ringer 112 och för att snabba på kommunikationen frågar han om de pratar engelska. Svaret blir ”öhh.... Nein”. Hur i hela friden kan man ha någon som inte kan engelska som svarar på 112? Som tur är kan ju Rickard tyska och under tiden som han fixade brandkåren sprang vi andra runt och bankade på alla andra dörrar, skrek ”Feuer!” och såg till att alla kom ut. Rökutvecklingen gick helt otroligt fort och när vi bankat på alla dörrar, hämtat jackor och själva skulle ta oss ut var det omöjligt att andas i trappan och mycket dålig sikt. Alla boende kom hur som helt lyckligt ut i friska luften och snart anlände också fyra brandbilar och trots att det slog lågor ur fönstret på andra våningen var det bara lägenheten där branden startat som blev förstörd. Vår lägenhet klarade sig utan bestående skador men vi fick sova en natt i minusgrader med vidöppna fönster för att bli av med röklukten. Slutet gott allting gott alltså. Att vi numer ligger på plus hos hyresvärden sedan vi "räddat" hennes hus är till och med ganska bra.
Efter pappas besök kom Arndtstrasse 2-gänget från München på besök och vi levde 7 personer i vår lilla lägenhet i en vecka. Trångt, mysigt och framför allt roligt! Nu är jag åter i München för att under tre dagar plugga in och tenta av ”Systemtheorie in der Mechatronik”. Tentan är på Måndag och efteråt tar vi bilen raka spåret tillbaka till solen och snön.
tisdag 3 mars 2009
fredag 20 februari 2009
Träningsvärk och pudersnö
Nu är alla tentor avklarade för den här gången. Skrev den sista i torsdags och gick sedan direkt till Augustiner Keller för att fira med två kalla öl. Under fredagen passade vi på att njuta av den nyvunna ledigheten riktigt och åkte efter en lugn förmiddag ut till Erding med S-bahn, där finns nämligen Europas största vattenrutschbanepark. Som tur var fanns där även en stor relaxavdelning med allehanda bubbelpooler, varma svavelkryddade bad ute i snön, dampfbad och bastu. Vattenrutschbanor i all ära, men fem timmars rutschande hade nog varit i överkant.
I lördags skrev även de stackarna från I-linjen i Linköping som läser inriktning data klart sina tentor och vi ordnade en liten mottagning med öl och musik utanför deras tentasal. Detta följdes sedan av en stor hemlagad middag som hedrades med celebert besök från mina två italienska Mitbewohner. Den ena utav dem, Marcello, är en hejare på gitarr och detta resulterade i mycken, mellanbra och stark allsång. Den nya hyresgäst som flyttade in i WG:t där spektaklet ägde rum undrade nog vad i hela friden det var frågan om. Speciellt eftersom hon välkomnades i trappan upp utav svenska arméns paradmarsch framförd på trumpet.
Vi kom fram till Zell am See på söndag kväll efter jag storstädat rummet och lämnat över det till min Untermieter Maximilian, som skall bo där tills jag kommer tillbaka. Direkt på måndagmorgon bar det sedan av med bil till Saalbach för en off-pist-dag med många härliga åk och i mängder med snö. Helt slut efter dagens åkning blev det marsch i säng efter middagen och på morgonen belönades man med en saftig träningsvärk i kroppens samtliga muskler. Efter ytterligare tre underbara dagar i samma stil, en i kräksnöfall och två i strålande sol, har träningsvärken inte direkt blivit bättre, men det kanske går över om man upprepar proceduren i morgon...
Det enda som drar ner betyget så långt är att det inte finns något internet i lägenheten, något som man i stort sett blivit beroende av på senare år. Man kan inte kolla mailen, föra över pengar, kolla vädret och framför allt så kan man inte prata på Skype med Elin (och andra såklart). Men vi får se om detta löser sig efter hand.
Hoppas ni har det bra, för det har verkligen jag!
/Martin
PS: Bilder kommer snart! DS.
I lördags skrev även de stackarna från I-linjen i Linköping som läser inriktning data klart sina tentor och vi ordnade en liten mottagning med öl och musik utanför deras tentasal. Detta följdes sedan av en stor hemlagad middag som hedrades med celebert besök från mina två italienska Mitbewohner. Den ena utav dem, Marcello, är en hejare på gitarr och detta resulterade i mycken, mellanbra och stark allsång. Den nya hyresgäst som flyttade in i WG:t där spektaklet ägde rum undrade nog vad i hela friden det var frågan om. Speciellt eftersom hon välkomnades i trappan upp utav svenska arméns paradmarsch framförd på trumpet.
Vi kom fram till Zell am See på söndag kväll efter jag storstädat rummet och lämnat över det till min Untermieter Maximilian, som skall bo där tills jag kommer tillbaka. Direkt på måndagmorgon bar det sedan av med bil till Saalbach för en off-pist-dag med många härliga åk och i mängder med snö. Helt slut efter dagens åkning blev det marsch i säng efter middagen och på morgonen belönades man med en saftig träningsvärk i kroppens samtliga muskler. Efter ytterligare tre underbara dagar i samma stil, en i kräksnöfall och två i strålande sol, har träningsvärken inte direkt blivit bättre, men det kanske går över om man upprepar proceduren i morgon...
Det enda som drar ner betyget så långt är att det inte finns något internet i lägenheten, något som man i stort sett blivit beroende av på senare år. Man kan inte kolla mailen, föra över pengar, kolla vädret och framför allt så kan man inte prata på Skype med Elin (och andra såklart). Men vi får se om detta löser sig efter hand.
Hoppas ni har det bra, för det har verkligen jag!
/Martin
PS: Bilder kommer snart! DS.
söndag 8 februari 2009
Ljus i tentatunneln
Pust, vilken vecka det har varit! Det började i måndags med det omtalade muntliga provet i Termodynamik. Tror inte att varesig jag eller någon av de andra svenskarna någonsin varit så nervösa inför en tenta som vi var i måndags. Andreas var först ut och hade tid klockan 13.00 men vi var i skolan redan klockan 09.00 för att tillbringada ett par timmar med att plugga/stressa upp oss. Tillslut blev det min tur och det hela visade sig gå ganska bra. Många utav frågorna var väldigt svåra men professorn hjälpte till och tyckte tydligen att jag skötte mig bra. En halvtimme efter att jag klivit in på kontoret kom jag ut med en avklarad kurs och högsta möjliga betyg i bagaget. En kul detalj var att Prof. Dr. Ing. Sattelmayer hade en sekreterare med sig som tog anteckningar om hur vi skötte oss. Han var doktor i termodynamik.
I torsdags skrev vi sedan uppsats i projektmanagement. Ha inte fått besked om något resultat än, men det borde ha gått vägen. Morgonen efter var det så dags för VM i snabbräkning. Maschinenelemente-tentan varade i 60 tokigt stressiga minuter, uppgifterna var inte så svåra och hade bara tiden varit normalt tilltagen skulle det inte ha varit några problem att skriva nästintill alla rätt på beräkningsdelen. Nu förvandlades det hela till någon form av lotteri där man varken hann tänka eller kontrollera. Det kan ha gått hur som helst. Knäpp-tyskar.
Nu under helgen har jag förutom pluggandet hunnit med att spela med orkestern på ett födelsedagskalas i Ismaning. Det är verkligen kul att se hur stolta Bayerarna är över sin kultur och sina traditioner. Det är ju inte många i Sverige som firar sin 70årsdag med spelmanslag, husmanskost och samtliga gäster klädda i folkdräkt, synd tycker jag. Här var det däremot hela paketet med blåsorkester, Lederhosen, Drindl, Brezeln, Weisswurst, Weissbier och marschmusik. Vi marscherade in i födelsedagsbarnets trädgård, spelade ett par stycken och fick sedan följa med och äta lunch i utbyte mot ytterligare ett par polkor och marscher.
Om fyra dagar och ytterligare två tentor skall jag glömma allt vad Vorlesungsskript, Übungen, Joule-Bryton-Prozesser, Projektsteurerungsgremien och mindesterforderliche Betriebsvorspannkräfte heter. Siktet är inställt på snöklädda alper och jag anar ljuset i tentatunneln.
tisdag 27 januari 2009
Tenta-P-funderingar
Nu är det mindre än en vecka kvar till den första tentan. På måndag klockan 15.15 skall jag infinna mig på Prof. Dr Ing. Sattelmayers kontor och avlägga en enskild muntlig examination i teknisk termodynamik. På tyska.
Det är bara vi svenskar som har muntligt prov och vi tror och hoppas att det skall vara lite lättare än att göra den skriftliga. Men det är svårt att veta vad man skall plugga på - till ett skriftligt prov är det ju bara att räkna, räkna och räkna... nu vet man inte riktigt vad som väntar. Spännande blir det i vilket fall som helst!
Vad gäller de andra tentorna så skall det nog gå vägen med lite hårt arbete. Samma svårighet gäller dock samtliga tentor - det är helt tokigt bråttom. I Sverige brukar en tenta vara mellan 4 och 5 timmar. Här är skrivningstiden mellan 1 och 1,5 h och i de få ämnen där vi lyckats få tag på gamla tentor är den tiden verkligen inte generöst tilltagen. Det gäller att bara spotta ur sig text, formler och siffror. Behöver man fundera, lösa ett problem, tänka eller kissa är det kört. Mystiskt, jag hade fått för mig att ingenjörer skulle vara bra på att lösa problem.
Hälsningar från München!
Martin
Det är bara vi svenskar som har muntligt prov och vi tror och hoppas att det skall vara lite lättare än att göra den skriftliga. Men det är svårt att veta vad man skall plugga på - till ett skriftligt prov är det ju bara att räkna, räkna och räkna... nu vet man inte riktigt vad som väntar. Spännande blir det i vilket fall som helst!
Vad gäller de andra tentorna så skall det nog gå vägen med lite hårt arbete. Samma svårighet gäller dock samtliga tentor - det är helt tokigt bråttom. I Sverige brukar en tenta vara mellan 4 och 5 timmar. Här är skrivningstiden mellan 1 och 1,5 h och i de få ämnen där vi lyckats få tag på gamla tentor är den tiden verkligen inte generöst tilltagen. Det gäller att bara spotta ur sig text, formler och siffror. Behöver man fundera, lösa ett problem, tänka eller kissa är det kört. Mystiskt, jag hade fått för mig att ingenjörer skulle vara bra på att lösa problem.
Hälsningar från München!
Martin
onsdag 14 januari 2009
Slut på friden
Efter ett härligt jullov hemma i Dalarna med mycket föräldra- och farföräldralagad mat, elinmys och längdskidåkning är jag tillbaka i München och nu börjar allvaret. Om tre veckor drar tentorna igång och det är nu dags att betala notan för den pluggmässigt ganska sköna hösten. Känns sådär att ställa om från jullovsdagarna i Sälen - där man går upp äter frukost i lugn och ro, tar en skidtur, kanske bastar, äter och sover - till att i München stressa upp på morgonen, svepa en tallrik gröt, tränga in sig på tunnelbanan och plugga hela dagen. Men det är bara att bita i. Om en månad är det lov igen!
För övrigt är det helt galet vad stora portioner de serverar på restaurang i den här stan. Tog en schnitzel som belöning efter den lektionslediga dagen idag som tillbringats långt inne i termodynamikens labyrinter. Jag ignorerade potatisen och riktade all min uppmärksamhet åt den pizzastora schnitzeln. Orkade lite mer än hälften.
Ha det fint!
/Martin
För övrigt är det helt galet vad stora portioner de serverar på restaurang i den här stan. Tog en schnitzel som belöning efter den lektionslediga dagen idag som tillbringats långt inne i termodynamikens labyrinter. Jag ignorerade potatisen och riktade all min uppmärksamhet åt den pizzastora schnitzeln. Orkade lite mer än hälften.
Ha det fint!
/Martin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)