När jag landade kom Elin och överraskade mig på flygplatsen och vi skyndade oss hem till lägenheten, fixade en picknick och gick sedan in till stan och Princes Street Gardens där vi åt, mös och blickade upp mot slottet. Edinburgh var verkligen en kanonkul stad, med roliga, trånga gränder, fina utsikter och såklart mängder av pintvänliga pubar. Elin jobbade sedan de tre nästkommande dagarna men jag hade inga som helst problem att fördriva tiden med sightseeing, ta-det-lungtande och strosande. Vi hann dessutom med mycket under Elins lediga tid, däribland guidad tur i stan, haggis-ätande (riktigt gott faktiskt!) på restaurangen där J.K Rowling uppfann Harry Potter , några pubbesök m.m. Över hegen hade Elin sedan tre dagars ledigt och vi gav oss ut på utflykt.
Efter mycket om, ekonomiska beräkningar och men bestämde vi oss för att trotsa felsidetrafiken och hyra en bil. Med växelspaken på fel hand, rondeller åt motsatt håll och backspegeln uppe till vänster var det lite skakigt på vägen ut ur Edinburgh men man vande sig ganska snabbt och på vägen tillbaka kände jag mig, hör och häpna, nästintill hemma ute på vänsterkanten. Hela utflykten gick i de mysiga picknickarnas tecken och vi inledde starkt, ihopkurade under filt invid Loch Lomond, Storbrittaniens största sjö. Efter det något kylslagna första stoppet slog sedan vädret om och resten av resan förärades med sköna temperaturer och strålande sol. Vi satte efter lunch kurs mot Oban på den skottska västkusten där vi tillbringade natten i ett minimalt, men maximalt hemtrevligt, dubbelrum hos en supertrevlig dam av obestämbar ålder. Vi lyckades misstajma det mesta i Oban men vistelsen var trots detta kanon och Oban var jättevackert.
Dag två kajkade vi i sakta mak vidare upp längs kusten. Första anhalten blev Glen Nevis, en magiskt vacker dal med vattenfall och hela paketet bredvid Ben Nevis, Storbrittanniens högsta berg. Hela dagen hade körde vi genom superfina landskap, precis sådana som man föreställer sig om man tänker på skottska höglandet, och vi landade såsmåning om i Mallaig. Mallaig med 800 innevånare visade sig vara ännu mindre än vi hade trott. Där fanns i stort sett bara vårt hostel, två restauranger och en hamn med fiskebåtar. Vi provade en utav restaurangerna, men på grund utav prisbilden nöjde vi oss med en förrätt (pilgrimsmusslor för mig och krabbkor för Elin, nyligen fångade i havet utanför fönstret), värmde sedan en pizza i ugnen och picknickade i solnedgången på kajen. Inte alls dumt. Dag tre åkte vi hemåt genom högländerna via blandannat Dalwhinnie och återlämnade sedan bilen i Edinburgh utan skador.
De sista dagarna tillbringades sedan i Edinburgh med ungefär samma schema som de första. Sista kvällen gick vi så till The Mussel Inn och unnade oss en riktig brakmåltid med ostron, vitt vin, ett kilo musslor var och en kaffe på det. Frosseriet straffades, som tidigare nämts, några timmar senare när jag mådde sådär i München och Elin tampades med sin egen mage hemma i Skottland.
Nu till Schweiz. Så här var det. Andreas har en lillasyster som spelar i svenska landslaget, det spelades en turnering i Chur i Schweiz och vi bestämde oss för att åka dit och heja fram henne och det svenska laget. Vi lämnade München på eftermiddagen, kom fram till Zürich framemot kvällningen och tillbringade natten hos Mikael, en klasskompis som bor där. I Lördags drog vi efter lite sightseeing i Zürich till Chur, käkade lunch på en alpäng ala Sound of Music och härjade sedan som ensamma svenskar (förutom två föräldrar) gärnet på matchen. Det var ruskigt roligt och vi förärades med, förutom hesa strupar, vågen från laget efter matchen (vi vann med 8-2). Vi tillbringade sedan ytterligare en natt i Zürich innan vi drog vidare Lausanne, paddlade båt på Genevesjön och spelade beachvolley på stranden. Nu är jag åter i München och skall hitta in i vardagen igen. Vi får se hur det går!
/Martin
Edinburgh i bakgrunden
Vår bil
Glen Nevis
Silver Sands of Morar
Från picknicken i Mallaig
Zürich
2 kommentarer:
Kul att höra lite från dig igen Martin! Najsa bilder!
Jag har träffat ett gäng dyskar här nere som jag hänger med lite. Alte Schwede... det är jag det.
Glöm inte att sjunga lite vårsånger på torsdag! "Blommans knoppar hoppar toppar..." och sånt.
Abrazos
/J
Hej!
Vad roligt att se bilder från Skottland - det ser jättefint ut!
Mamma
Skicka en kommentar