Studieteknik, MTM-Analyse och stifttjocklekar

"Vad är det som händer?" har varit en återkommande fråga i mitt huvud under de senaste föreläsningarna.

I kursen CAD und Maschinenzeichnen lär vi oss att härställa och tolka tekniska ritningar. Detta kan ju vid första anblicken verka vettigt. Men när föreläsaren börjar utreda huruvida det skall vara 0,7- eller 0,5-stift till olika streck, vilken vinkel man skall ha på koordinataxlarna i en "dimetrische Darstellung" (7 grader mot horisontalen för x-axeln och 42 grader mot horisontalen för y-axeln) och som krona på verket börjar härleda en formel för vart man skall sätta i passarnålen för att kunna rita en korrekt ellips i sin ritning är det inte utan att man undrar - vad är det som händer?

Den andra delen av kursen, som handlar om CAD (Computer Aided Design), är dock väldigt intressant. Tyvärr så får man bara ca 8 timmar totalt framför programmet och får då dessutom jobba två och två. Jag hade min första laboration (utav 2) igår och lyckades rita bromsskivan till en BMW 3-serie - det ni!

Jag har haft en lugn dag idag - bara en lektion. Denna handlade om MTM-Analyse (Methods of Time Measurement för den oinvigde) vilket säkert skulle kunna vara vettigt att lära sig men verkar i mitt tycke oerhört tyskt och förlegat. Under 1 h och 30 min ägnade vi oss åt att ställa upp ett schema med exakta tidsangivelser för varje enskilt moment i monteringsprocessen av en axel i en leksaksmotor (Allt handlar om motorer och bilar i det här landet!). Exempel på ett sådant litet moment kan vara att sträcka vänsterhanden efter en del som ligger i en låda. Viktigt att tänka på är nu: Hur långt borta är lådan? Ligger delarna i lådan i ordning? Behöver monteraren vrida handen då denne sträcker sig efter delen? Hur mycket behöver i så fall handen vridas? osv. Allt detta blir sedan parametrar som påverkar hur lång tid detta moment bör ta för genomsnittsarbetaren. Att få tag i första delen till våran leksaksmotoraxel visade sig efter mycket om och men, i alla fall teoretiskt, ta 26,7 TMU (1 TimeMeasurementUnit = 0,036 s). För att sätta ihop hela axeln kravs självklart en stor mängd utav dessa moment: Sträcka sig efter - Greppa - För tillbaka till arbetsytan - Passa in mot en annan del - Tryck ihop - Vrid - ...... osv. osv. osv. Ungefär 2 minuter (eller 3333,3 TMU) in på lektionen började jag undra: Vad är det som händer?

Något som är mycket ovant med studierna här är att det inte finns några övningsuppgifter. I Sverige har man allt som oftast en bok att läsa i, föreläsaren blandar teori med exempel och man har övningsuppgifter upp över öronen att jobba med på lektioner och hemma om man orkar. Här kör föreläsarna nästan uteslutande teori och det finns mycket få, om några, uppgifter att öva på... Hur i hela friden har de tänkt att man skall lära sig om man inte får öva? Men men, det skall nog lösa sig vad det lider!

Hoppas ni har det bra hemma och borta!
Hälsningar från München!
Martin